Nathalia Edenmont gör det inte. Bryr sig om fjärilar. I varje fall inte i betydelsen att vilja värna dem.

Den kvinnliga konstnären bryr sig bara om fjärilarnas åtråvärda vingar. Av dem gör hon verk, som för närvarande kan beskådas på ett galleri i Stockholm. 

För dessa verks skull har Nathalia Edenmont nu blivit polisanmäld. Inte för att anmälaren tyckte det var extra grymt att slita vingarna av fjärilar för att foga dem samman till mönster. Nathalia Edenmont har redan gjort sig ett namn på att ägna sig åt den sortens slitande.

Väl medveten om att provokationer syns och därför säljer, har Edenmont dödat såväl möss som kaniner för att göra konstverk av djurdelar. Affärskonceptet delar hon med en rad andra konstnärer. Och därmed har gränserna gradvis flyttats fram. Gunther von Hagen har till och med gjort sig världskänd på att ställa ut hela eller delar av mänskliga lik. 

Ju färre tabun som finns kvar att bryta mot, desto krångligare blir det att sticka ut i det där offentliga rummet. Därför finns det skäl att fråga sig om Edenmont medvetet börjat handla med utrotningshotade fjärilar?

I en DN-intervju nöjde hon dock att framställa sig som aningslös och hänsynslös. Hon sade sig inte veta något om, eller bry sig om vilka fjärilsarter hon reser jorden runt för att handla med.

Därav polisanmälan. En rättsentomolog vid Statens veterinärmedicinska anstalt reagerade på Edenmonts uttalanden, i synnerhet som några utrotningshotade exemplar identifieras i bilder av hennes konst. Tydligare bevis för brott mot förbudet att handla med utrotningshotade insekter är svårt att tänka sig. Och att Lindberg valde att göra en polisanmälan, som privatperson, var förstås ett korrekt beslut. Handelsförbudet blir ju värdelöst om ingen reagerar när elfenben, örnfjädrar eller fjärilsvingar saluförs.

Tragiskt nog är dock negativ reklam provokativa konstnärers livsluft. Skandalkonst har en publikdragande effekt.

Följaktligen kan fjärilseffekten bli fler besökare även i en grannkommun, där konstnärinnan redan lyckats ställa till med rabalder med en uppseendeväckande reklamaffisch.

Att det senare funkade som ett slags honungsfälla för en alltför censurvänlig lokalpolitiker är förstås löjeväckande. 

Samtidigt tycks det behöva påpekas att en konstnär har lika liten rätt till laglöst leverne som en MC-outlaw. Allt är inte tillåtet i konstens namn.