När jag nu funderar på att flytta med familjen finns alternativet att bli en småpåve i bostadsrätt.

Men det finns tveksamheter. I somras ringde en vän (bostadsrättsägare) och meddelade att han inte skulle hinna träffas. Gräset måste klippas. Spontant tänkte jag att det var en lika bra vit lögn som att dra den om spårvagnen som fick punktering.

Om du äger en bostadsrätt vet du förmodligen att du faktiskt inte äger din lägenhet. Du äger andelar i den förening som äger fastigheten. Bostadsrättsinnehavaren har i lagens mening bara besittningsrätt till lägenheten.

Och den ger dig inget mer än, ja rätten att bo där. Du kan inte hyra ut din bostad hur du vill. Du kan inte heller belåna din dyra investering.

För 35 000 kronor per kvadratmeter (i centrala Göteborg) plus en avgift som lätt kan göra boendet dyrare än ett hus, får du vara med i ett kollektiv som har starka synpunkter på hur du sköter dig. Har du otur kan du få ett helvete med en jobbig ordförande, kanske till och med tvingas klippa gräs en lördagskväll.

Oppositionen, S, V, MP och SD har samfällt deklarerat sitt motstånd mot regeringens förslag att underlätta uthyrning av bostadsrätter i andra hand.

Det är möjligt att frågan behöver en ordentlig genomlysning. Målet att bättre utnyttja det befintliga bostadsbeståndet kanske kommer på skam då både priser och hyror riskerar att initialt stiga med förändringarna. Dessa går ut på att ta bort föreningarnas möjligheter att förbjuda uthyrning, höja beloppet för skattefri uthyrning från 21 000 till 40 000 kronor om året och gör det möjligt för borättsägaren att lägga på räntekostnader på hyran.

Detta skulle tämligen radikalt förändra villkoren för den här unika svenska boendeformen. Och det är dags att det görs. Varför kan vi äga lägenheter horisontellt, alltså radhus, men inte vertikalt?

Förvisso har den sympatiska bostadsrätten fördelar. Ett gemensam ägande tar ekonomiskt ansvar för fastigheten och bostadsområdets kvalitet. Den som betalar dyra pengar för sin lägenhet har rimligen ett intresse att bevaka både boendemiljö och investering. Men varför skulle någon som köper själva lägenheten känna mindre ansvar för sin investering eller någon som väljer att bo i en andrahandsborätt bry sig mindre om sin boendemiljö?

Sedan 2009 finns det också lagligt utrymme för ägarlägenheter i Sverige. Det har ännu inte fått någon större spridning, men är en intressant boendeform för framtiden Regeringens förslag för bostadsrätterna kan ses som ett bra steg på vägen att likna ägarlägenheter. Och påvedömet följer ju med.