Framgången för de nyutbildade syrrornas sommaraktion – lägst 24 000 kronor i ingångslön för en nyexaminerad sjuksköterska – tycks ha varit blandad. Resultatet beror lite på vem man pratar med. De stora sjukhusen förefaller ha hållit emot, medan det här och var i övrigt gått bättre. Det är ju en fördel som följer med olika aktörer och utförare.

I rapporteringen tidigare i somras fäste jag mig vid en kommentar från en enhetschef på en mindre avdelning. Hon ansåg det vara omöjligt att erbjuda 24 000 kronor för en vikarie, när ordinarie sjuksköterska inte tjänade mer än 22 000 kronor.

Huruvida det är rimligt att en utbildad och erfaren sjuksköterska inte tjänar mer än 22 000 kronor kan diskuteras. För mig förefaller det påfallande lågt. Men det illustrerar också något annat: att bristande löneutveckling kan vara ett väl så stort problem som låga ingångslöner. Det är något som diskuteras alltför sällan.

I Örebro utbröt i somras något av ett uppror bland stadens parkarbetare. Det visade sig att sommarvikarier, med betydligt lägre erfarenhet, anställts till högre löner än den ordinarie personalen. Den lokale facklige sektionsordföranden, med mer än 30 år i yrket, tillhörde också dem som kunde notera att han hade sämre betalt än vikarierna.

Det hela förklarades svävande från kommunens sida med marknadsmässighet, i själva verket uttryck för nonchalans när det gällde den egna personalens löner. Och någon marknadsmässighet var naturligtvis inte att tänka på i det fallet.

Sverige har i jämförelse med omvärlden relativt höga ingångslöner. Med löneutvecklingen därefter kan det vara sämre. För den som har arbetat länge kan det upplevas som förödmjukande och nedvärderande att se hur löneskillnaden gentemot yngre och tämligen oerfarna är obetydlig, eller att dessa till och med anställts på bättre villkor.

SHR, Sveriges hotell- och restaurangföretagare, klagade i våras inför avtalsrörelsen över den sammanpressade lönestrukturen. Svårigheten att belöna duktiga medarbetare och svag löneutveckling för individen har gjort att restaurangjobb i alltför hög utsträckning blivit genomgångsjobb.

Jag tror nu inte på krav om sänkta ingångslöner, med mindre än att det kombineras med ordentliga utbildnings- och introduktionsinsatser.

Men det borde ligga också i fackets intresse att skifta fokus från krav på höga ingångslöner till individens möjligheter till löneutveckling. Erfarenhet, engagemang och skicklighet måste kunna premieras i alla typer av jobb.