Är dagens barn dummare än tidigare generationers – eller skolan sämre? Vilket är den mest sannolika förklaringen till den kunskapsmässiga kräftgång som gradvis skett i Sverige?

Att en försämring skett finns det tyvärr tydliga bevis för. Så sent som i går presenterade Skolverket nya uppgifter om att allt fler elever går ut grundskolan utan att ha fått behörighet till gymnasiet.

Att utbildningsminister Björklund samma dag presenterade den utlovade utredningen om skolans kommunalisering känns som synnerligen väl tajmat. Kommunaliseringen har, inte bara av många lärare, beskrivits som en stor bov i dramat.

Många kommuner, liksom stadsdelsnämnder, har använt skolan som budgetregulator. Och det har ofta drabbat de svagaste eleverna värst. Exempelvis har insatser för att stödja och lyfta dem skjutits upp – eller i värsta fall uteblivit, med hänvisning till budgetkrav.

Och det kommunala ansvarstagande som borde funnits – i synnerhet när varningssignalerna ljudit – har uteblivit när politikerna turats om att skylla på varandra. I Göteborg har dessutom maktdelningen mellan stadsdelsnivå och kommunnivå bäddat för rävspel. Eleverna har förlorat, medan deras röstberättigade föräldrar svävat i ovisshet om vem de egentligen skall ställa till svars.

Vidare finns misstankar om att den statussänkning av läraryrket som följde på kommunaliseringen, i kombination med svag löneutveckling, påverkat lärarkårens sammansättning på ett mindre positivt sätt. Dessutom bedömer lärarna att deras tid till undervisning har krympt i förhållande till den tid de måste lägga på administration.

Huruvida detta stämmer och vad som beror på kommunaliseringen kan förhoppningsvis en erfaren professor som Leif Lewin, utsedd till utredare, ge kloka besked om.

Om han nu skulle komma fram till att det mesta av det som blivit sämre är kommunaliseringens fel, vad bör politikerna göra då? Återförstatliga, som Folkpartiet talar om? Även om likvärdighetsproblemen och de stora skillnader i vad olika kommuner lägger på skolan talar för ett förstatligande, är en sådan åtgärd inte självskriven. I varje fall bör en sådan reform inte ske snabbt och drastiskt.

Ett övermått av stora reformer är nämligen inte heller bra. Och mycket har förändrats på senare år.

Samtidigt har Skolinspektionen blivit skarpare som kontrollorgan och på den nya skollagen skärptes kraven på kommunerna. Detta bör bädda för en med behovsstyrd, lokal skolpolitik.

Barn är självklart inte dummare än förr. Med vissa skolpolitiker och tjänstemän har låtit snålheten bedra visheten. Då kan de behöva en överrock. Därför är det utmärkt att denna utredning görs.

GP 24/8 -12