Stabilitet, trygghet och förutsägbarhet. Det lovade de borgerliga partierna väljarna när det gällde fastighetsbeskattningen inför valet 2006. Den gamla fastighetsskatten avskaffades och ersattes med en fastighetsavgift, vars tak i dag efter indexuppräkningar är 6 800 kronor.

Nu föreslår en utredning att samma tak skall höjas till 10 000 kronor, en ökning med mer än 40 procent. Det känns varken stabilt, tryggt eller förutsägbart.

Avskaffandet av fastighetsskatten var en av de avgörande frågorna bakom Alliansens valseger 2006. Genomförs det här förslaget kan fastighetsbeskattningen bli en avgörande fråga också i valet 2014. Men då till Alliansens nackdel. Socialdemokraterna gnuggar händer. Ekonomiska talespersonen Magdalena Andersson förklarar förnöjt att det här är ”absolut inte” Socialdemokraternas förslag. Hon säger vidare att det vore ”främmande” för Socialdemokraterna att komma med något som skulle kunna dra undan mattan för familjers ekonomiska planering. Man riktigt ser framför sig de nöjda minerna i S-ledningen.

Hur kunde det bli så här? Ja, syftet med den tillsatta utredningen var gott. Regeringen, och framför allt då Kristdemokraterna, ville få utrett hur den kvarvarande fastighetstaxeringen skulle kunna avskaffas. Det var ett utmärkt initiativ. Fastighetstaxeringen är ett byråkratisk krångel som binder stora resurser hos Skattemyndigheten och en källa till irritation hos fastighetsägarna. Så länge fastighetstaxeringen finns kvar lver dessutom hotet om att den gamla fastighetsskatten kan återkomma, med ett enkelt penndrag.

Men utredningen har gått utöver sitt uppdrag och kommit med i praktiken ett nytt förslag till fastighetsbeskattning. Boytan skall ligga till grund för den avgift som tas ut. Men eftersom folk på landet ofta bor stort föreslås en indelning i tre olika zoner, där boende i storstäderna får betala mest. Vi är då tillbaka i den situation där storstadsboende – där boendekostnaderna är högst – beskattas hårdast. Definitionen av vad som räknas som stora bostäder är också något överraskande. En lägenhet på 72 kvadratmeter räknas som ”stor”, liksom ett hus eller radhus på 106 kvadratmeter.

Allvarligast är dock den kraftiga höjningen av taket för avgiften. Om den garanterat högsta avgiften inte höll mer än fem år, så öppnar det för fortsatta höjningar framöver. Möjligen är Anders Borg trakterad; han har egentligen aldrig gillat att fastighetsskatten försvann. Han bör då påminna sig att det är på grund av fastighetsskattens slopande som han kunnat bli finansminister.

Stabilitet, trygghet och förutsägbarhet. Det är nödvändigt att regeringen håller fast vid dessa värden. Då kan inte utredningsförslaget genomföras.

GP 22/8 -12