Polisens signalement på eftersökta personer skapar åter debatt. Det som vanligast rör upp moralisk indignation är när polisen beskriver någon med ett specifikt etniskt utseende, som till exempel romsk.

Då reageras det instinktivt och pekas på en kåranda med fördomar. Kanske inte helt utan bäring. Det är naturligtvis viktigt att rättsvårdande institutioner inte gör skillnad på medborgare. Rättsäkerhet och likhet inför lagen får inte riskeras på grund av nedlåtande attityd. Det är självklart och torde ha en ganska djup förankring i de bredare lagren av poliser. Detta är en debatt värd sitt eget utrymme. Som ett stickprov av samhällsklimatet eller hos en specifik myndighet spelar språkbruket självklart roll, speciellt i den utåtriktade kommunikationen. Men det är skillnad på att beskriva någon som ”asiatisk” och att skrika ”apejävel”.

Signalementen som ett verktyg är det viktiga i sammanhanget. För vad det i praktisk mening handlar om är att beskriva en eftersökt person så att denna blir igenkänd. Är det då korrekt att använda beskrivningar som ”arabisk”?

Om nu den eftersökte har ett arabiskt utseende är det väl inget fel på det. Såvida inte alltför många av just det slag man söker rör sig i området. Utan mer detaljerade signalement blir verktyget trubbigt och man riskerar att jaga fel personer. Det som verkligen förvånar är det nyligen uppmärksammade fallet hos Uppsalapolisen där en misstänkt beskrevs som med ”svenskt utseende”. Om vi bortser från politiskt korrekta fördömanden i stil med ”vi är ju alla svenskar” måste frågan ändå ställas. Hur ser en svensk ut? Ser advokat Claes Borgström svensk ut? I mina ögon snarare belgisk. Ser kungen svensk ut? Mer fransk, va? Om alla svenskar, å andra sidan, faktiskt såg ut som Kalle på kaviartuben hade man verkligen behövt fler detaljer i beskrivningen.

Visst har polisens signalement moralisk betydelse, men är ännu mer en praktisk konkret förutsättning för att klara jobbet.

Den brittiske författaren och neurobiologen Kenan Malik skriver i sin blogg under rubriken ”why both sides are wrong in the race debate” att både de som hävdar att ras är biologiskt och de som menar att det är en social konstruktion har fel. Det finns fysiologiska skillnader men inga tydliga raser. Specifika markörer kan även vi utanför poliskåren se. Frågan är bara hur tydliga de är. Och ännu viktigare; Definierar alla poliser en viss typ av ”etniskt” utseende på samma sätt? Annars finns risk att signalementet ”belgiskt” utseende leder till att en helt vanlig svensk blir jagad.