Näringsminister Annie Lööf har det inte helt lätt i dessa dagar. En förtroendemätning från opinionsinstitutet Demoskop visar på fallande förtroende för Centerledaren, som har de sämsta förtroendesiffrorna av partiledarna med undantag för Jimmie Åkesson som ligger i särklass sist. En uppjagad, om än inte helt klarläggande, debatt pågår om den interna representationen på näringsdepartementet. Det sker i sin tur i svallvågorna av att Lööf tvingade Tillväxtverkets generaldirektör att avgå efter avslöjandena om utsvävande lyx i den interna representationen.

Det förefaller inte sannolikt att detta kommer att innebära näringsministerns fall. I motsats till Juholt-affären förra sommaren handlar det inte om att Annie Lööf tillskansat sig några personliga förmåner. Det är också svårt att känna större upprördhet över att hon till exempel med medarbetare varit på delfinvisning i Kolmården. Det är mil ifrån excesserna på Tillväxtverket eller, ännu värre, Stiftelsen för strategisk forskning och deras festfixande. Även i debatten om internrepresentation och personaluppmuntran får det finnas någorlunda proportioner.

Allvarligt är dock att ministerns medarbetare feldebiterat bland annat en dyr middag för politiska medarbetare och låtit departementet stå för kostnaden i stället för det egna partiet. Felet rättades till, men en intrikat strid pågår mellan Lööf och kvällstidningen Aftonbladet om interngranskningen inleddes före eller efter det att tidningen begärt ut kvitton på representation.

Det är viktigt att regeringsmedlemmar är noga med att skilja på vad som är departementsaktiviteter och partipolitiska aktiviteter. Det finns ingen bättre krishantering än att se till att från början följa regelboken.

Annie Lööf har oavsett detta inte haft någon riktigt bra sommar. I Almedalen bjöd hon in de övriga Alliansledarna till sitt barndomshem i Småland, en inbjudan som inte var förankrad på förhand och mest vållade irritation. Inför Pridefestivalen gjorde hon ett utspel om att karenstiden för homosexuella blodgivare var att se som diskriminering och borde kortas ned. Pinsamt nog fick hon mothugg av RFSL:s ordförande som konstaterade att reglerna inte alls borde ändras eftersom det gällde att ”säkerställa att mottagare av donerat blod inte skall få hiv-viruset överfört”.

Det är ogenomtänkta utspel av det här slaget som i grunden är allvarligast för Lööf, eftersom det tenderar att skapa bilden av henne som en lättviktig politiker. Hon valdes med överväldigande stöd av partistämman för snart ett år sedan. Men nu är det hög tid att börja leverera den tydlighet om politiken som hon då lovade medlemmarna. Och koncentrera sig på de viktiga huvudfrågorna.

GP 17/8 -12