En del har förutspått växande konflikter om Arktis, en begynnande stormaktskamp om naturresurser, men mycket lite tyder på det. På SvD Brännpunkt (6/8) skriver Mark Brzezinski, USA:s ambassadör i Sverige, om vikten av en hållbar utveckling i Arktis. Den globala uppvärmningen innebär både en utmaning för miljön samtidigt som det finns fantastiska chanser att utvinna naturresurser i området.

I klimatdebatten verkar det ibland bara finnas två läger; de som tror att världen håller på att gå under här och nu, och de som förnekar att det alls pågår någon uppvärmning. De förra har genom sin alarmism skapat en falsettljudande debatt där mänskligheten sägs stå vid undergångens brant. Å andra sidan framställer de senare situationen som att inget behöver åtgärdas. Några ropar varg medan andra sopar växthusgaserna under mattan. 

För boende i den arktiska regionen är uppvärmningen ett synligt faktum. Sedan 1951 har temperaturen stigit med 1,5 grader i Arktis jämfört med 0,7 grader globalt, och prognosen är att den fortsätter att öka med dubbel hastighet. Att orsaken är utsläpp av växthusgaser är de flesta forskare eniga om. 

Arktis har troligen mycket olja och gas och är därför intressant för prospektering. Många uppe i denna nordliga region välkomnar uppvärmningen som kommer att innebära tillväxt när fler energiföretag investerar här. Och med smältande isar blir arktiska Nordostpassagen allt viktigare. För två år sedan användes den av fyra fartyg, förra året av 34. 

Men tillväxt behöver inte ställas mot utsläppsminskningar. Om det är valet kommer antagligen Kina, Indien och många utvecklingsländer att vara ljummet inställda till att minska sina utsläpp. Varför ska de avstå från det goda liv som de industrialiserade länderna lever? Tyvärr är det många miljödebattörer som försöker föra in debatten i denna moraliserande återvändsgränd. Isbjörnsdöd skall inte nonchaleras, men mer konkret är att människor dör i utvecklingsländer av sjukdomar som hade kunnat förhindras med ökad tillväxt. 

Bästa vägen framåt är troligen att investera för att göra grön energi billigare än fossila bränslen. Då krävs rejäla satsningar på forskning. Dessutom behövs investeringar för att tackla effekterna av den uppvärmning vi kommer att få se oavsett vad vi gör. Det är en bättre väg än att höja beskattningen av fossila bränslen eller beskatta koldioxidutsläpp i Väst, vilket kommer att öka arbetslöshet här och dessutom knappast få med sig tillväxtländer som Kina. 

Mer uppmärksamhet borde ägnas åt sådant vi kan göra något åt, än att försöka få till stånd åtgärder som redan från början ser orealistiska ut. Klimatpolitikens låsningar beror på en falsk motsättning mellan tillväxt och hållbar utveckling.

GP 12/8 -12