Fredrik Tenfält: Försök inte med kontanter
Enklaste sättet att skrämma en banktjänsteman är att visa upp kontanter, skriver GP:s Fredrik Tenfält.
Relaterat
Cash is King – kontant är kung – är numera ett uttryck som främst bör tolkas bildligt. Enklaste sättet att skrämma en banktjänsteman tycks i dag vara att visa upp kontanter.
Bankernas kontanthantering är under rask avveckling. Mer än vart fjärde bankkontor är i dag kontantlöst och utvecklingen fortsätter. Den har gått så snabbt att Svensk handel i våras protesterade och pekade på de problem som uppstår inte minst på mindre orter, både för affärsidkare och privatpersoner.
Jag fick mig nyligen berättat en bisarr historia som visar på de egendomligheter som kan följa. I sommar-Sverige ordnades en ideell visfestival i det mindre formatet av en nybildad förening. Det slets med bakning, försäljning och allt annat som hör till sådana arrangemang. Till slut kunde 31 600 kronor räknas in i kassan, vilket skulle sättas på ett bankkonto föreningen skulle öppna.
Den kvinnliga eldsjälen bakom projektet begav sig till banken, som förklarade sig villig att öppna ett konto. Tills man såg att det var just pengar som skulle sättas in. Tyvärr, kontanter hade man inte möjlighet att ta emot.
Närmaste kontor med kontanthantering låg många mil bort, varför kvinnan vände sig till en annan bank på orten, en etablerad affärsbank.
– Jo, vi tar emot kontanter, förklarade banken. Men skall du öppna konto här kräver vi att du flyttar över också dina övriga konton.
Att kvinnan förklarade att detta inte var något privatkonto hjälpte inte. Allt eller inget, var beskedet. Hon fick nu vända sig till sin egen bank, där hon varit kund lång tid och hade både privat- och företagskonto. Ett konto öppnades, men sedan blev det stopp. 31 600 kronor var för mycket. Högst 10 000 kronor fick sättas in. Att kvinnan var välkänd kund och visarrangemanget något alla kände till spelade ingen roll. Hon fick nöja sig med att sätta in 10 000 kronor. Därefter fick tre ytterligare medlemmar bussas in till banken för att vardera sätta in 10 000, 10 000 respektive 1 600 kronor. Därmed hade insättningen till slut lyckats.
Jag kan förstå att vi har regler om penningtvätt. Men i gengäld kan jag inte erinra mig något lagförbud mot att använda sunt förnuft.
På landsbygden i delar av landet kommer det larm om att det råder kontantbrist. I södra skärgården på Donsö fick affärsidkare slå sig samman för något år sedan och sätta in kassorna i ett gemensamt bankomatprojekt, sedan den ordinarie bankomaten försvunnit. Det visar de problem som uppstår. Vi får kontantlösa banker, men är ännu långt från det kontantlösa samhället.


















