Vi hade Backabranden, Shejk Yassin, Burgårdskravallerna, Turkiet-PKK. Stig-Arne Gullbrantz räknar upp ett antal oroshärdar i Göteborg under de år han som polis arbetat med brottsförebyggande insatser i invandrargrupper. Många göteborgare har förmodligen glömt de flesta. Men Stig-Arne var med i hetluften. Genom sina goda relationer i de olika grupperna kunde han mildra konsekvenserna av de konflikter som fanns på annat håll men också hamnat i Göteborg.

Det som startade 1997 och drevs av en ensam mans engagemang och vilja att ”gå framåt, skapa något bra” har i dag vuxit till fyra heltidsarbetande poliser. Stig-Arne som har gått i pension och återkallats flera gånger hjälper fortfarande till en gång i månaden som gruppens nestor.

Polisens särskilda integrationsgrupp utgörs numera av Ulf Boström, Mira Baumann, Carola Klevensparr och Robert Björklund. Det är ett gäng med mycket kompetens och specialkunskaper om det som kallas utanförskapsområden. I dag är den särskilda insatsen upptagen i polisens organisationstablå. Gruppen håller föredrag för andra polisdistrikt och har varit i ibland annat Rinkeby och Södertälje.

Men det har inte alltid varit så.

– Vi upplevde att man inte alltid visste hur våra specialkunskaper skulle användas, säger Ulf Boström som känner att integrationsgruppen är i en positiv fas nu, förståelsen för vårt arbete har ökat inom kåren.

– Verkligheten har hunnit ikapp, fyller Mira Baumann i.

I måndags (6/8-12) skrev jag om samhällets kostnader för gängkriminalitet. Många av de miljarder som samhället förlorar skulle sparas om kommuner och myndigheter, inte minst polisen, arbetade förebyggande. Hur mycket den unika integrationsgruppen i Göteborg sparat är svårt att säga. Men arbetet är viktigt, för att inte säga ovärderligt. I städernas problemtyngda områden finns stora invandrargrupper som fungerar olika och kommer från olika länder, med olika etnicitet, språk och religion. Utanförskapet skapar frustration och nycklarna in till samhället är inte alltid lätta att erövra. Inte sällan uppstår konflikter mellan grupperna.

Samhället behöver inte stå handfallet. Genom närvaro och tidigt agerande kan man signalera både omsorg och krav. Polisen kan inte ändra förutsättningarna för människor livsvillkor. Men i Södertäljefallet fick polisen kritik för flathet inför den brottslighet som fanns inom och drabbade en invandrargrupp. I det hänseendet är integrationsgruppen i Göteborg en stark kontrast. Deras arbete går ut på att vara närvarande.

Genom att träffa ledare för olika församlingar och föreningar får de en acceptans och kommer i kontakt med alla sorter. Möten skapar relationer och vänskap byggs upp. Arbetet ger både viktig information till polisen och visar invånarna att rättstryggheten omfattar också dem.

Just nu är det muslimernas fastemånad ramadan, det medför att integrationsgruppen jobbar kvällar främst i de östra förorterna. Där är de kvinnliga poliserna en extra tillgång för att nå just kvinnor.

Poliserna i integrationsgruppen dömer inte, men pratar gärna om både utsattheten och problemen som finns i förorten. De talar engagerat och har synpunkter på hur samhället klarat integration men påtalar vikten av att inte överge. Deras kunskaper om olika etniska grupper, traditioner och kultur är nycklar till invånarnas förtroende och respekt. Genom att vara ute kan gruppen identifiera konfliktytor och nå ungdomar i riskzonen.

Alla tre pratar om polisens uppgift att slå vakt om demokratin. Även om relationerna är deras verktyg är de grunden poliser.

– Vårt uppdrag är att försvara de fyra grundlagarna och skapa trygghet åt de skötsamma och otrygghet för de som inte sköter sig, säger Ulf Boström.

Polisen har genomgått många organisationsförändringar. Kvarterspolisen och närpolisen kom och försvann.

I dag finns områdespolis. Men ingen har varit lika kontinuerlig och uthållig som integrationspolisen. Enda kruxet är att de har hela Storgöteborg som arbetsfält.