Vänsterpartiets förre partiledare Lars Ohly överraskade för två år sedan med att kräva lägre skatt för miljonärer och höginkomsttagare. Det handlade om sådana som spelade fotboll. Svensk fotboll, i motsats till samhället i övrigt, behövde mer av elit, hävdade Ohly.

Från årsskiftet har faktiskt Ohlys förhoppning om lägre skatt för fotbollsproffs, utländska sådana, förverkligats. Reglerna för den så kallade expertskatten har ändrats. För utlänningar som arbetar i Sverige tillfälligt gäller en lägre skatt – bara 75 procent av inkomsten beskattas – under en treårsperiod, om de tjänar minst 88 000 kronor i månaden. Med en så generell inriktning blir det lönen och inte arbetsuppgifterna som avgör, vilket alltså inkluderar också fotbollspelare.

Det var nog inte tanken när expertskatten infördes för tiotalet år sedan. Skälet var att svenskt näringsliv och forskning skulle kunna locka till sig internationell kompetens. Men regelverket var snårigt och bedömningarna svåra att förutsäga – vem kunde anses vara tillräcklig nyckelperson eller expert att skattelättnad var motiverad? Det är bakgrunden till att riksdagen kraftigt förenklade reglerna.

Fotbollen halkade med och enligt en artikel i Dagens industri är det tiotalet spelare i Allsvenskan som under året omfattas av skattelättnaderna. När det gäller näringsliv och forskning är regeringens förhoppning att rekryteringen från utlandet kan ökas från dagens cirka 1 000 till det dubbla.

Samtidigt med denna samhällsnytta – och möjliga fotbollsnytta – är det lätt att rikta invändningar mot sådana typer av särbeskattning. Utländska personer belönas med lägre skatt jämfört med svenska, som har samma kompetens och gör motsvarande arbetsinsats. Med expertskatter i olika länder kan höginkomsttagare styra i vilket land de arbetar för att undgå skatt. Återvänder vi till fotbollen finns i dag påfallande många svenska spelare i Danmark, medan danska spelare som utlänningar nu kan söka sig till Sverige. Det blir ett korsflöde av talanger.

Det grundläggande problemet är förstås att Sverige (och även Danmark) har så hög skatt att expertskatten blir en nödvändighet i den internationella konkurrensen. Enklast vore då förstås att sänka skatterna generellt, till exempel genom att ta bort värnskatten. Men en sådan skattesänkning skulle omfatta alla höginkomsttagare i landet. Oavsett samhällsnyttan skulle den fördelningspolitiska debatten riskera att bli besvärlig. Då är det lättare att leva med ett system som ger privilegier till något tusental utländska experter. Men som konstruktion är expertskatten en nödlösning.