Få frågor under de senaste fem–sex åren torde ha orsakat så mycket politisk energi och värmeväxling som Rut-avdraget för hushållsnära tjänster. Men det har i huvudsak varit en debatt på elitnivå.

Svenska folket gillar både Rut- och Rot-avdrag, konstateras i en Sifo-mätning som publicerades i gårdagens Svenska Dagbladet. Över 70 procent vill aktivt ha kvar avdragen och bara en tiondel anser att de skall avskaffas. Med undantag för Vänsterpartiets väljare är stödet också brett över partigränserna. 64 procent av S-väljarna anser att avdragen skall finnas kvar.

Den socialdemokratiska partilinjen är mer oklar. Från att ha varit inbitna motståndare till Rut – däremot inte till Rot som avsett i huvudsak manliga jobb – har attityden luckrats upp något, utan att partiledningen ändå klarat av att säga ett tydligt ja. Vad som nu sägs är att avdraget för hushållsnära tjänster skall få vara kvar, men inriktas mot barnfamiljer och pensionärer. Övriga förvärvsarbetande, ensamstående utan barn eller familjer utan hemmavarande barn, skulle med en sådan modell förvägras avdragsrätt. Människors egna behov av hushållsnära tjänster skulle alltså inte vara avgörande, utan politikernas bedömning av vilka grupper som skall ha privilegiet att få utnyttja tjänsterna. Det är utifrån Sifo-mätningen svårt att se att en sådan linje skulle ha förankring i folkdjupet.

Krumbukterna i Rut-frågan påminner om krumbukterna när det gäller vinster i välfärden, en fråga där S-debattören och förre riksdagsledamoten Widar Andersson i tisdags gick till storms och varnade sitt parti för att slå in på en vinstförbudslinje. Partiledaren Stefan Löfven har också tagit avstånd från tanken på ett vinstförbud, men för att blidka den inre oppositionen samtidigt antytt att det skulle kunna ställas krav på att vinsterna ”återinvesteras”.

I de olika attackerna mot Rut-avdraget har legat en moraliserande och nedlåtande ton, som i grunden handlat om att vissa arbetsuppgifter helt enkelt inte skulle vara värda att professionellt utföras. Men inte heller inom socialdemokratin har fronten varit entydig. Byggnads ordförande Hans Tilly tillhörde dem som under förra mandatperioden kraftfullt försvarade både Rot och Rut. Han påpekade det väsentliga i att svarta jobb kan göras vita och att personer inom städbranschen kan arbeta med anständiga löner och villkor och avsättningar för en framtida pension.

Förutom att ge människor en avlastning i vardagen har avdraget också haft denna effekt – svarta jobb har blivit vita, branschen har vuxit kraftigt och många som tidigare stått utanför arbetsmarknaden har kunnat beredas jobb eller rentav kunnat starta egna företag. Striden om Rut är en förlegad principstrid som nu borde läggas åt sidan.

GP 26/7