Abraham Staifo: Fruimport på männens villkor Krönika 23/7:
Det är en absurd tanke att vårt jämställda samhälle tillåter sanktionerad handel med kvinnor, skriver GP:s Abraham Staifo.
Relaterat
En kontaktannons. En dröm om ett bättre liv. En omtänksam jämställd svensk man kan betyda allt men ändå leda rakt ner i ett svart hål.
För många av de utländska kvinnor som kommer till män i Sverige slutar det med att de blir rättslösa och fastnar i ett våldsamt förhållande de inte kan ta sig ur. Rapporterna från landets kvinnojourer de senaste åren har varit alarmerande. Man pratar om tusentals drabbade kvinnor och inte sällan är barn inblandade. Mörkertalet är dessutom stort. Den thailändska ambassaden har inrättat en särskild tjänst för rådgivning för de kvinnor vars äktenskap inte blivit som förväntat.
Riksorganisationen för kvinnojourer använder begreppet fruimport för att beskriva situationen där en svensk man inleder en relation med en utländsk kvinna för att sedan ta henne hem till Sverige. Den kärleksfulla fasaden från mannens sida byts snabbt ut och det slutar med att kvinnan utnyttjas på olika sätt.
Tvåårsregeln för ett permanent uppehållstillstånd gör kvinnan helt beroende av mannen. Om förhållandet avslutas i förtid riskerar kvinnan utvisning om hon inte har en ny stark anknytning eller kan påvisa att hon utsatts för grovt våld. En del män väljer att själva anmäla kvinnan när de inte vill ha kvar henne i landet. Omedvetna om sina rättigheter och av rädsla för att utvisas stannar kvinnor kvar i ett skadligt förhållanden.
Lagar och praxis på området är så flata att många män har satt i system att importera kvinnor. När kvinnan söker uppehållstillstånd kan Migrationsverket se mannens historik och om han varit dömt för kvinnomisshandel. Men verkets etiska råd har kommit fram till att kvinnan inte ska få reda på detta.
Nyligen lade Eva Eriksson, landshövding i Värmlands län, fram den utredning hon under ett års tid jobbat med på regeringens uppdrag. Rapporten är skrämmande läsning för svensk jämställdhet och slutsatserna är glasklara. Tvåårsregeln har tillkommit för att förhindra missbruk men allt fokus läggs på kvinnan. Eva Eriksson menar att tvåårsregeln på sikt måste försvinna, utan att detta öppnar upp för skenäktenskap. Regeringen har redan aviserat åtgärder och börjar med att erbjuda de utsatta kvinnorna samhällsorientering. Det är en god tanke, men risken är uppenbar att de redan isolerade kvinnorna förhindras denna.
Regeringens fokus måste ligga på att stoppa de män som systematiskt utnyttjar både lagrum och kvinnor. Det är en absurd tanke att vårt jämställda samhälle tillåter sanktionerad handel med kvinnor.


















