I dag är det ett år sedan bomben i Oslo och dödsskjutningarna på Utøya. Totalt 77 personer omkom, merparten var engagerade ungdomar. Det krävs en särskild typ av person för att under flera år planera att spränga regeringskvarter och att systematiskt mörda ett stort antal unga människor. Anders Behring Breiviks plan var att mörda varenda en som befann sig på Utøya, bland annat genom att de som simmade skulle drunkna. Tanken svindlar inför den kalkylerade brutaliteten. Men för Breivik fanns det inga oskyldiga bland de unga offren eftersom de enligt honom stöttade mångkulturalism.

Två rättspsykiatriska utredningar landar i motsatta slutsatser om Breiviks psykiska hälsa: den första menade att han var psykiskt sjuk, och den andra ansåg att han är tillräckligt frisk för att vara straffrättsligt tillräknelig. Bortom alla tvivel är att Breiviks politiska motiv och minutiösa planering gör att han uppfyller terroristkvalifikationerna med råge. I en utredning från EU-kommissionen som släpptes förra sommaren menar man att hotet från just den här sortens ensamma gärningsmän, som är oberoende av organisationer, antagligen kommer att bli ännu större. 

Våldet som metod förenar högerterrorister som Breivik med både islamistiska terrorister och vänsterterrorister. Exempelvis lade den islamistiska terroristen Mohamed Merah, som mördade tre franska fallskärmssoldater i Toulouse, upp ett klipp på Youtube med klipp ur filmen Kingdom of Heaven från 2005 som handlar om korstågstiden i slutet av 1100-talet. Den valda scenen visar den muslimske härföraren Saladin, som lyckades återerövra Jerusalem från de kristna. I det klipp som Breivik laddade upp på samma sajt figurerar bilder på tempelriddare iklädda sina korsfararmantlar med röda kors på vit bakgrund. Extremisternas världsbilder köper på det sättet samma konfliktbild, och göder varandra. 

När Breivik utförde sina avskyvärda dåd var det en del som anklagade också svenska Säpo för att ha en dålig beredskap för den sortens dåd. Deras kartläggning av extrema miljöer rymmer kategorierna vit makt, islamism och autonom vänster. Därför är det är positivt att demokratiminister Birgitta Ohlsson för ett par veckor sedan sade att det är prioriterat för regeringen att fördjupa kunskapen om den nätbaserade counter-jihadrörelsen som Breivik inspirerades av.

Tiden efter Utøya har bitvis karaktäriserats av att diverse vänsterdebattörer använt Breivik som tillhygge mot sina meningsmotståndare. Det är oanständigt och en obehaglig utveckling. Till syvende och sidst går inte den här gränsen mellan höger och vänster, utan mellan dem som accepterar och aktivt stödjer det fredliga demokratiska samhället, och de som anser sig ha rätten att uppnå sina politiska mål med våld och terror.

GP 22/7 -12