I flera år i rad har man kunnat läsa om bärplockare som kommit till Sverige i hopp om att tjäna pengar men istället utnyttjats, och vissa fall lämnats utblottade och strandade utan möjlighet att resa hem. Sedan förra sommaren har reglerna äntligen blivit hårdare. Ändå hittar oseriösa lycksökarföretag kryphål, eller tar hit papperslösa för att arbeta under vidriga förhållanden. 

Enligt Migrationsverkets statistik har antalet beviljade arbetstillstånd för bärplockning från icke EU-länder fördubblats senaste året. Många har kommit i hopp om att se en upprepning av förra årets goda skörd. Onsdagens Aktuellt berättade om de bulgarer, strax över 500, som lever i tältläger i utkanten av det lilla samhället Mehedeby mellan Uppsala och Gävle. De får bara tio kronor per kilo blåbär de plockar. I år är skörden dessutom dålig. Utöver det saknar de basala faciliteter. Sina naturbehov får de uträtta i skogen, tvätta sig får de göra i sjön, och dricksvatten tvingas de hämta flera kilometer bort på en bensinmack. En av de intervjuade ortsborna berättade att han har sett flera av de tältande rota efter mat bland soptunnorna. Var i kedjan det har gått fel är i nuläget oklart. Under gårdagen kom också rapporter om att de boende i tältlägret utsatts för stenkastning. Helt oacceptabla levnadsförhållanden.

Kontrakt för bärplockning måste skrivas före inresa i Sverige. De nya reglerna innebär bland annat en garanterad minimilön på 13 000 kronor före skatt. Problemet är att många även skriver på ett andra kontrakt där de förhandlar bort den lagstadgade minimilönen. Ett absurt sätt att försöka kringgå rätten till en minimilön, vars hela poäng är att inte vara förhandlingsbar.

Enligt nya lagar måste företag som vill ta hit bärplockare från länder utanför EU/EES-området ha filial i Sverige, samt bevisa att de kan betala de utlovade lönerna och dessutom kunna visa hur jobbet ska utföras. Det är bra ändringar. Men risken är att fler papperslösa utnyttjas. En utveckling som exempelvis organisationen Swedwatch och verksamhetschefen Jonas Lindgren på migrationsverket varnat för. Papperslösa kan heller inte vända sig till myndigheter eftersom de inte har arbetstillstånd.

Det är svårt att säga exakt hur många företag som slingrar sig undan lagen. Givetvis sköter sig merparten. När bärplockning fungerar som bäst får svenska fabriker bär, och de utländska arbetarna åker tillbaka med en summa pengar de hade haft svårt att tjäna på samma tidsperiod i hemlandet. Men det förekommer för ofta att bärplockare bor under inhumana förhållanden, som i Mehedeby, och knappt tjänar tillräckligt för att klara kostnader för kost och logi under tiden de arbetar. Det är inte värdigt ett land som Sverige att tillåta rovdrift på människor på det viset. Låt företag sätta in pengar på ett garantikonto i förväg i fortsättningen.

GP 20/7 -12