Thomas More var Englands mäktigaste man, näst kung Henrik VIII – han med alla fruarna. More hade allt, anseende, rikedom, familj, vänner och därtill kungens gunst. Han var lika omtyckt som han var mäktig, lika bildad som förmögen. Ändå offrade Thomas More livet för att försvara en princip – att makt inte är rätt.

Under medeltiden konkurrerade påve och kejsare, kungar och biskopar om makten. Så länge konkurrensen bestod blockerades vägen till absolut makt. Maktfrågan ställdes många gånger på sin spets, men sällan tydligare än i England när Thomas More 1535 gick i Thomas Beckets fotspår och vägrade foga sig.

Becket levde 300 år tidigare. Han var kung Henrik II:s vän och förtrogne. Som obrottsligt lojal lordkansler såg han till att även kyrkan betalade skatt. När Becket 1162 utnämndes till ärkebiskop såg kungen sin chans att gripa hela makten. Becket sa nej och vägrade underteckna ett dekret som gjorde kungen till kyrkans herre. Kungen lät mörda Becket 1170, men vann inte hela makten. I stället tvingades han till offentlig botgöring. Thomas Becket helgonförklarades 1173 och var fram till reformationen Englands nationalhelgon. Tusentals vallfärdade till martyrens grav i Canterbury varje år.

Thomas More föddes 1477 eller 1478 i centrala London, ett stenkast från Beckets födelsehus. Han fick martyrens namn i dopet och passerade som barn Beckets hus varje dag på väg till skolan.

More är en av de mest kända personerna i engelsk historia. Den första biografin skrevs redan på 1500-talet och 1967 belönades filmen "En man för alla tider" med sex Oscar. I filmen beskrivs hur Thomas More, driven av sitt samvete, hellre möter bödeln än ger vika för Kung Henrik VIII:s krav på absolut makt. I en nyckelscen sitter More fängslad i Towern. En man som kommer för att förmå honom att acceptera kungens anspråk passerar i dunklet. I bakgrunden skymtar en öppen dörr. Innanför den dansar hovet i strålande ljus.

Thomas More växte upp i välstånd och såg nästan enbart framgång. Han var jurist och blev, som Becket, kungens lordkansler och förtrogne. Men More var också renässanshumanist, poet, politiker, författare, social utopist och tidig feminist i en mycket manlig tid. Han förespråkade kvinnors rätt till utbildning på lika villkor med män! Han var nära vän med bibelöversättaren och reformkatoliken Erasmus av Rotterdam och samtida med reformatorn Martin Luther – som han avskydde och bekämpade. För More innebar Luthers känsloladdade reformation anarki och laglöshet. Själv litade han på Gud, kyrkan och lagen.

Historien är komplicerad och Thomas More ingen fläckfri ljusgestalt. Som lordkansler var han kungens domare och dömde kättare till bålet. Mores storhet består i att han vägrade acceptera en kunglig makt som står över lagen och Gud. Eftersom Gud instiftat kyrkan kunde kungen inte inneha makten över kyrkan, ansåg More. Luther däremot, gav kyrkan åt furstarna och skapade därmed förutsättningen för absolut envälde.

Henrik VIII såg reformationens möjligheter och krävde att Thomas More skulle godkänna honom som den engelska kyrkans överhuvud. More, som ansåg att den enda människa man absolut inte kan lita på är den som inte erkänner någon auktoritet utanför sig själv, vägrade – som före honom Becket. Det var högförräderi.

Henrik VIII lät halshugga Thomas More den 6:e juli 1535. Huvudet kokades och placerades som en varning på London bridge. Henrik VIII blev allsmäktig kung av Guds nåde och störtade England ner i en despoti som moderna historiker jämför med Stalins tyranni. Thomas Beckets grav förstördes och hans kvarlevor brändes.

Thomas More var en man av sin tid, men också en man för alla tider. Han sa nej trots att han insåg att det var ett nej utan praktisk betydelse. Han offrade allt och valde att dö för principen att makt och rätt inte är samma sak. Thomas More helgonförklarades 1935 och har mycket att säga vår tid – såväl dess världsliga som andliga makthavare. Makt måste utövas under lagarna och lagarna får inte vila på godtycke. Den som inte tror på Gud bör åtminstone respektera FN:s deklaration om de universella mänskliga rättigheterna. Annars hotar laglöshet och despoti.

Gert Gelotte