Försörjningsstöd bör vara en tillfällig hjälp. Ju längre beroendet av socialhjälp varar desto svårare blir det för mottagaren att återvända till arbetsmarknaden. Långvarigt försörjningsstöd är därför snarare ett nödvändigt ont än stöd och hjälp.

Alltså måste reglerna för försörjningsstöd utformas så att de motverkar långvarigt bidragsberoende och underlättar en återgång till försörjning genom eget arbete. Detta är på intet sätt enkelt och några radikala lösningar finns knappast. Däremot små steg i rätt riktning. Regeringen tar nu två sådana steg.

Den som levt med försörjningsstöd i sex månader får under två år rätt till fortsatt bistånd beräknat på 75 procent av en eventuell lön. Därmed blir det lönsammare för socialbidragstagare att ta tillfälliga jobb, gå upp i arbetstid och att arbeta för låg lön.

Samtidigt får kommunerna rätt att begära av alla som får försörjningsstöd att de deltar i "anvisad praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet". I dag kan kommunerna bara kräva detta av personer yngre än 25 år. För äldre socialbidragstagare krävs särskilda skäl.

Förändringarna är bra. Rimligen kan de nya reglerna, som förslås gälla från 1 juli nästa år, bidra till att motverka långvarigt bidragsberoende och utslagning från arbetsmarknaden.

GP 12/7 -12