Det finns två vanliga åsikter om föräldraförsäkringen. På ena sidans barrikader står kvoteringsvurmarna som tycker att stora, starka staten måste tvinga föräldrarna att dela jämnt. Folk gör nämligen inte till punkt och pricka som kvoteringsvurmarna vill.

På rakt motsatt sida, bakom en biologistisk vallgrav, står de som menar att det vore katastrofalt för barnen att vara hemma med sina pappor. Familjerådgivaren Eva Sternberg gick ut hårt 2010 med att män har så okänsliga fingertoppar att de därför skadar sina små barn. Till hennes varningskör sällar sig nu psykoterapeuten Louise Hallin och författaren Christian Sörlie Ekström som på GP Debatt (6/7) skriver att det får katastrofala konsekvenser när kvinnor inte är maximal tid med barnet. Det är dock svårt att märka de djupa själsliga såren, säger de, eftersom barnen som vuxit upp utan hemmamamma ”till synes på ytan är välfungerande”. Det låter ju förstås fasligt illa.

Dessa extremer - kvoterarna och mammadyrkarna – är trots sina höga röster ganska få. Enligt en opinionsundersökning av Demoskop vill 84 procent att föräldrarna själva ska bestämma om föräldraförsäkringen. Målet att uppnå Exakt Jämställdhet, ned till minsta decimal, är det få som delar. Det viktigaste för jämställdheten är att de nyblivna föräldrarna kan påverka situationen själva. Ofta vill den ena föräldern vara hemma med barnet längre än den andre, med nästa barn kanske det är tvärtom. Vuxna människor är själva bäst lämpade att avgöra vad som passar deras familj.

Enligt Philip Hwang, professor i psykologi vid Göteborgs universitet som forskat om barns anknytning sedan 1980-talet, mår barnen bäst av att föräldrar ger dem kvalitetstid. Det finns dock ingen grund i forskningen för att båda föräldrarna måste vara lika mycket med barnen. Det finns heller inte något som säger att fäder blir sämre föräldrar än mödrar. De ”okänsliga fingertopparna” klarar alltså av att inte klämma för hårt. Se där.

Allt fler män väljer själva att vara föräldralediga. När föräldrapenningen infördes 1974 tog män ut en halv procent av dagarna, vilket har stigit till 23,7 procent 2011. Det är inte den Exakta Jämställdheten som har uppnåtts, men det har hänt väldigt mycket. Jämställdhet handlar trots allt inte om att allt måste bli precis lika räknat i minuter och sekunder. Att hålla två tankar i huvudet samtidigt är en svår sport: Män blir lika bra föräldrar som kvinnor, men kvotering leder helt fel.