Utåt sett är allt precis som vanligt. Men dödsskjutningarna inne på Vår Krog & Bar har satt djupa spår hos många av Biskopsborna. När domen mot de åtta män som stått åtalade för inblandning i skottdramat kom under måndagen, var det inte straffen i sig man helst ville prata om.
– Vi måste komma ihåg att något som inte alls hade behövt hända, hände, säger Saida Hussein Moge, när hon slagit sig ned vid ett av borden inne på restaurangen.
Hon kände dem alla - de två som mördades inne i lokalen den där marskvällen för snart ett och ett halvt år sedan. Men också de åtta män som under måndagsförmiddagen dömdes till livstid och långa fängelsestraff för mord och medhjälp till mord.
Läs också:
– Jag har sett dem växa upp här. De spelade fotboll i Norra Biskop och åt på den lokala pizzerian på Friskväderstorget. De passerade mig aldrig utan att säga "Hej Moster! Hur mår du i dag?". Jag var ju inte deras moster, men det var sådana de var. Artiga och glada.
I snart 20 år har hon bott i Biskopsgården, Saida Hussein Moge, som är ett känt ansikte för många i stadsdelen. Förutom att vara fembarnsmamma och förskolepedagog representerar hon Socialdemokraterna som fritidspolitiker i kommunfullmäktige.
Och för henne handlar det som hänt om en politik som inte fungerar i förorterna.
– De här killarna hade framtiden framför sig. Ingen av dem hade tänkt att de inom några år skulle ligga i en grav eller sitta i fängelse. Det var barn som hamnade i utanförskap på grund av samhället.
–Vi politiker måste samtala över partifärgerna och se till att skolorna blir bättre, trångboddheten minskar och att det blir lättare att få jobb.
Vad gäller männens påföljder tycker hon att det är på tiden att de kommit.
– Jag tror att det är en lättnad för dedrabbades familjer. Men också för hela Biskopsgården.Många flyttade härifrån strax efter händelsen. Inte bara föräldrar till killarna som var inblandade.
–Även grannar till mig som jag hade känt i 20 år ringde morgonen efter och sa att de skulle flytta. Barnen skulle inte få växa upp här. Min man ville flytta härifrån av samma anledning, men jag bestämde att vi skulle stanna kvar.
Tid sägs läka och tid har gått. Det märks inte bara på Saida Hussein Moge som med viss distans kan prata om det som hänt och skojar med personalen när hon gör sin beställning.
Även den 74-årige delägaren Osman Can är vid gott mod denna dag och vill egentligen inte prata om domen som nyligen kommit från tingsrätten.
– Det känns som det kändes i går och kommer att kännas om en månad. Det förändrar ingenting. Men jag är glad att de fått sina straff, även om de var för milda, säger han.
Två av de åtalade männen har dömts till livstid, de andra sex till mellan sju och fjorton års fängelse.
– De borde ha fått livstid allesammans. Men i Sverige är straffen mildare än i exempelvis Turkiet där jag kommer från.
Det är strax innan lunchtid och i lokalen sitter ett tiotal gäster utspridda vid borden. Utanför fönstret strosar människor förbi på torget i den något blåsiga augustiförmiddagen.
– En period efter att vi hade öppnat igen märktes det att en del gäster var rädda för att komma in hit. Särskilt på kvällarna när det var mörkt. Men det har blivit lugnare med det. Nu vågar de äta här igen. Allt är egentligen som vanligt, säger Osman Can.
