”Vi hade nog till mans en naiv inställning att det här skulle tas emot lite mer positivt bland göteborgarna. Vi var inte alls förberedda på motståndet.”
Orden är Martin Öbos, tillförordnad fastighetsdirektör i Göteborg, och handlar om det första mötet med medborgarna efter att staden meddelat att man ville bygga tillfälliga bostäder för flyktingar på tolv platser i staden. Det här mötet i Billdals kyrka gled över från att vara ett rent informationsmöte till en hätsk medborgardialog. Tjänstemännen som lagt fram förslaget började vackla och sedan började politikerna backa. Av de 1000 planerade bostäderna har det hittills inte blivit några alls. Maktlistans tredjeplats ”Överklagaren” slog till mot etablissemanget – och vann.
Det går att påverka
Förutom att hanteringen av de temporära bostäderna givetvis är ett stort misslyckande för Göteborg kan man i den tilltrasslade historien även seflera trender.
- Not in my back yard. Under förra hösten när antalet flyktingar ökade markant klev volontären fram och många engagerade sig för att hjälpa de som flydde. Den frivilliga hjälparbetaren satte så stort avtryck under förra året att volontären nådde en andraplats på 2015 års maktlista. I år har hen trillat ut för när det nu skulle byggas bostäder för de flyktingar som kom förra året var det i stort sett ingen som ville ha dem nära sina egna bostäder (jo, visst fanns det även de som var välkomnande till bostadsplanerna men de hördes inte lika högt).
- En seger för medborgardemokratin. Överklagaren på årets maktlista har visat att man visst kan påverka, det spelar stor roll vad den lilla medborgaren röstar, tycker och gör. Engagerade göteborgare har blivit beviset för att den som anstränger sig och lägger manken till faktiskt kan bli en makthavare på riktigt.
- Aningslöshet mot meningsmotståndare. Göteborgs stad gick in i projektet med en helt felaktig bild av hur bostadsplanerna skulle tas emot av de boende. Bland Överklagarna finns det många personer med olika skäl till varför de tyckte att bostäderna inte skulle byggas på de här platserna. Staden tycks ha missat de flesta.
Står häpna över resultaten
Den tredje punkten går som en röd tråd genom många av den senaste tidens stora politiska händelser – både i Sverige och i världen. Jag tänker på SD:s ökade popularitet, Brexit i Storbritannien och Donald Trumps seger i USA. Folk står häpna över resultaten och ställer sig frågande till varför alla inte tycker som dem.
Ett skäl är att vi i dag på nätet oftast möter sådant som passar oss själva och våra åsikter. Söktjänster anpassas efter vad vi gör på nätet och därför kan exakt samma sökord ge olika resultat för olika personer. Facebooks algoritmer gör också att du möts av innehåll som är anpassat till dina intressen. Dessutom finns alltid möjligheten att radera den där gamla klasskompisen vars åsikter inte går i fas med dina. Så, med ett enkelt klick slipper du nu mötas av dessa förkastliga åsikter. I de så kallade filterbubblor som skapas tycker de flesta som du själv. Inte undra på att många därför blir förvånade när det visar sig att det finns stora grupper som har totalt andra åsikter än de som de vanligtvis brukar möta.
Viktig roll för journalistiken
Här har journalistiken givetvis en viktig roll att spela – vi journalister måste spräcka dessa filterbubblor. Men då inte bara för att visa att andra åsikter existerar utan också försöka hitta förklaringar till varför man tycker som man gör. Och det försöker vi göra varje dag.
Att ha kunskap är att ha makt. Att vara ovetande och oförstående och ändå försöka bestämma kommer att leda till att din makt utmanas. Överklagaren skaffar sig makt genom att ifrågasätta. Så nästa gång du ser en Facebookvän med jobbiga åsikter, radera hen inte direkt. Ifrågasätt istället personens påståenden och bli själv en makthavare.
PS. Hela hanteringen av de temporära bostäderna avhandlas i Arne Larssons och Evalis Björks utmärkta reportage Prestigeprojektet som gav noll bostäder DS.
