"Hela livet traskar vi omkring i filterbubblor"

Vi behöver inga algoritmer som styr och tar bort det som kan bli lite obehagligt, det gör vi så bra själva, skriver Sarah Britz.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Ett av förra årets nyord var filterbubblor.

Människor bakom tekniken skapar system, bland annat på Facebook, så att du blir bekräftad av människor som tycker som du. Du får nyheter som du redan varit intresserad av och bekräftar vad du tycker. En filterbubbla gör att du inte tar till dig information du inte gillar eller som går emot det du redan vet. Det går snabbt. Det är lite obehagligt. Det är framför allt väldigt begränsande för egen tankeverksamhet, åsikter som bryts mot varandra, intresse för det okända. Eller?

Jag bodde en gång i en filterbubbla. Vi kan kalla den min ursprungsfamilj. Vi tänkte ungefär likadant. Åkte på semestrar till samma plats varje sommar. Bytte i och för sig husvagn någon gång, men höll oss till Polarvagnar från Vilhelmina. Det var inte så många åsikter som bröts förutom de ordinarie tonårsutbrotten och frigörelsen – men det är ju helt normalt.

ANNONS

Jag sportade i en filterbubbla. Vi kan kalla den handbollsklubben. Vi åkte på turneringar, diskuterade inte mycket annat än handbollsklister, försvarsspel, dåliga domare och skitjobbiga träningar.

Eller tonårens tjejgäng. Den ultimata filterbubblan. Här släpptes ingen över bron om hon inte passade in till hundra procent. Filterbubblor är farliga, sägs det. De begränsar vårt tänkande. Gör oss till enskilda skapare av våra egna verkligheter där vi aldrig möter någon annan, med en annan erfarenhet. Låt mig tvivla.

Idag vet jag ju istället att allt går att googla. Busenkelt och blixtsnabbt får jag veta vem av Ingmar Bergmans fruar som är mamma till den långe flygkaptenen som Linn Ullman skriver om i sin bok. Om det nu är det som är viktigast den här sekunden.

Aldrig någonsin har vi väl haft sådana möjligheter att ta reda på fakta – långt utanför filterbubblornas skal.

Javisst, det finns också en faktaresistens och ett tvivel kring vad som egentligen är fakta och huruvida vi är nog kritiska till det som poppar upp i flöden och bubblor. DET är viktigt att prata om - källkritiken.

Men hur kritiska var vi i ursprungsfamiljen? Hur kritiska är vi vid middagsbjudningen eller i lunchrummet idag? Alla dessa vardagliga bubblor som existerar utanför internet.

ANNONS

Hela livet traskar vi omkring i filterbubblor utan att ens sätta oss vid datorn – eller fundera över det. Vi behöver inga algoritmer som styr – utsorteringen av oliktänkande, det som kan bli lite obehagligt, det gör vi så bra själva.

Det är dags att utmana den egna hjärnans algoritm, bli faktasamlare, ifrågasättare och lyssnare. Då kan polariseringen i samhället minska.

ANNONS