Utöver uppskattningar och studier av frivilligorganisationer finns fortfarande inga ordentliga statliga kartläggningar av hedersförtryckets utbredning i Sverige.
En av få kvantitativa studier om hedersförtryck står Hanna Linell för, socionom och doktorand på Socialhögskolan i Stockholm. När hon och en kollega gick igenom tonårsflickor som omhändertagits i Stockholm och Göteborg under år 2006, visade sig en tredjedel av flickorna leva i en hederskontext.
–Vi utgick från vissa kriterier och tittade på om flickan haft begränsningar i skolan, utsatts för hot och riskerade tvångsäktenskap eller könsstympning. Det är inte alltid som ordet hederskultur nämns konkret i besluten. Men studien visade att en mycket stor del av LVU-fallen gick att härleda till hedersproblematik, säger Hanna Linell.
Antalet fall har ökat
Nyligen gjorde Linell en liknande studie, där hon gick igenom samtliga ansökningar om tvångsvård som gjorts för tonåringar med problem i hemmet under 2009 i hela landet. Där visade det sig att ungefär en fjärdedel av fallen, 46 barn, kunde kopplas till hedersproblematik. När GP tar fram motsvarande siffra i vår egen undersökning, har fallen ökat till minst 74 barn under 2016. Siffran är då sannolikt ännu högre, eftersom GP:s metod innebär att de fall där hedersproblematik inte nämns bokstavligen faller bort.
– Det är en tydlig ökning, oavsett hur man ser på det. Det är en väldigt viktig undersökning GP gjort. Men som alltid är det svårt att veta om ökningen beror på att fallen blivit fler eller att samhället blivit bättre på att uppmärksamma frågan, säger Hanna Linell.
Svårt att kartlägga
I februari 2017 beställde regeringen en ny kartläggning av hedersförtrycket i Sverige. Uppdraget har precis hamnat på en utredares bord. I uppdraget står det att Socialstyrelsen ska samla in information från olika myndigheter samt att man ska undersöka "i vilken utsträckning utsatta personer fått stöd och hjälp".
Redan nu finns dock ett problem. Hos Socialstyrelsen registreras inte skälen till att barn beviljas hjälp eller blir omhändertagna av socialtjänsten. Registret över insatser för barn och unga är i princip oförändrat sen 60-talet.
– Vi har ingen information alls om skälet till insatsen, till exempel om det rör sig om hedersvåld. Jag hade gärna haft statistik så det gick att följa utvecklingen över tid, det är något vi efterlyst länge. Men vad jag vet har vi fått nej eftersom sådana uppgifter om barn kan ses som integritetskränkande, säger Hillevi Rydh, ansvarig för Socialstyrelsens register.
LVU-mål ökar – men ingen vet varför
Även hos Domstolsverket fattas uppgifter om varför barn blir omhändertagna enligt LVU. Redan förra året hade Socialstyrelsen i uppdrag att redovisa utvecklingen av antalet tvångsvårdade barn i Sverige till regeringen. Resultatet visade att antalet LVU-mål ökat de senaste tio åren och att utrikesfödda barn boende med sina föräldrar var överrepresenterade. Men varför kunde man inte säga alls.
– Vi såg att LVU-målen ökar, men inte varför. Det är så dåligt registrerat i domstolarnas system så vi kan oftast inte se alls vad fallen handlar om, säger Carolin Holm på Socialstyrelsen.
Skulle systemet behöva bli tydligare?
– Det här var ju ett regeringsuppdrag och vi gjorde så gott vi kunde. Men om regeringen vill kunna följa vad ökningen beror på i framtiden, då behöver de styra upp så att det registreras bättre.