Scar viftar ivrigt på svansen och tittar förväntansfullt på hundföraren Andreas Ljungkvist. Den holländske herdehunden är redo att börja dagens arbetspass. På kort tid har han och Andreas räddat livet på två personer som troligtvis hade frusit ihjäl annars. Andreas Ljungkvist berättar om kvällen i november då larmet kom om en kvinna i Kungsbacka som försvunnit i skogen.

- Det var kallt och blåsigt och kvinnan var lättklädd, alltså inga bra förutsättningar. Jag befann mig i Halmstad och visste att hon varit ute i minst en timma när vi kom fram.

Men väl på plats hittade Scar snabbt ett spår och det tog inte lång tid innan de fann kvinnan, som var kraftigt nedkyld men vid liv.

Enligt Andreas var det tur att ingen annan gett sig ut för att leta innan han och Scar kom dit.

- Det bästa är om det är ”osmittad terräng”. Hundarna är tränade att leta efter det färskaste spåret från en människa.

Det andra fallet utspelade sig i Varberg där en man i 80-årsåldern gick vilse när han skulle ta en promenad i skogen. Larmet kom sent en kväll strax före jul och temperaturen låg på minus tre–fyra grader. Den här gången var förutsättningarna för att finna personen vid liv ännu sämre. Mannen hade varit borta länge och hade dessutom diabetes.

Men Scar förde snabbt Andreas till ett område fullt av snåriga buskar och träd.

- Jag tänkte att det här inte kan vara rätt, men jag måste ju lita på Scar. Det är han som vet.

Och mycket riktigt var det där den gamle mannen befann sig. Han var ordentligt klädd och mådde bra.

Att rädda liv är hundförarnas viktigaste uppgift. Men hundarna får också spåra biltjuvar och inte minst söka knark.

För Andreas Ljungkvist var valet att bli hundförare enkelt.

- Jag tränade mycket med hundar tidigare och insåg att det måste vara fantastiskt att kunna rädda människor och fånga tjuvar på det här sättet. Det är mycket slit, men ett väldigt givande jobb.