Som för så många andra startade det med ett stort musikintresse. Främst för den musik som – åtminstone för de som sett Saturday Night Fever – gick hem vid denna tid: soul, funk och disko. Han ständiga sökande efter rariteter gjorde honom bekant bland stadens skivbutiker, favoritaffären hette High Sound.
Skivinköpen finansierade han genom att göra blandskivor med musik som egentligen inte gick att få tag på.
– På den tiden kom det bara in ett visst antal av de icke-kommersiella skivorna och det var stamkunderna som fick tag på dem.
Det i sin tur ledde honom in i klubbranschen.
– En skivhandlare frågade: "Du som köper som mycket skivor, du vill inte prova att spela?"
LÄS MER:14 Göteborgsställen som gått i graven
Nattklubbschef
Då, i skarven mellan 70- och 80-tal, var det en handfull ställen som dominerade Göteborgs uteliv – Valand, Gamleport, Yaki-da och New Yaki var bland dessa.
För att sticka ut från mängden började man profilera sig med olika klubbkoncept.
Efter några år som diskjockey, med inspel på flera av stadens klubbar, bar det i mitten av 80-talet av till Gamleport, där han förutom arbetet bakom DJ-båset med tiden också blev nattklubbsansvarig.
– När jag kom in hade stället en ganska folklig prägel, det var ingenting som stack ut. Så jag fick fria händer att profilera klubben. Skapa nya koncept så att inte alla dagar skulle se likadana ut.
Så Lars satsade på rockklubbar och andra teman som ramade in de olika dagar. Klubbkvällarna fick olika namn och man satsade även på livemusik. Vanligt var att klubbarrangörer hyrde in sig på olika ställen. Som lön fick de ofta intäkterna från garderoben.
I början på 90-talet hade Gamleport på prov fått tillstånd att hållet öppet till klockan fem på morgonen, något branschen hade efterfrågat länge. Men det innebar också längre pass bakom DJ-båset.
Fick lämna jobbet
En decemberkväll kände han att det började tjuta i öronen. Beskedet från läkaren var att den långvariga exponeringen av höga ljudnivåer satt sina spår.
När han en tid senare fick höra ett inbjudet rockband dra igång i 120 decibel sa det pang i öronen, men fortsatte trots det att köra klart sitt set. När han kom in dagen efter skakade det i huvudet bara av ventilationens brummande.
– Då vände jag i dörren och sedan kom jag aldrig tillbaka. Det gick inte.
För Lars innebar hans tinnitus slutet på livet i klubbmiljön.
– Det kändes förstås grymt tråkigt eftersom man var tvungen att lämna ett arbete man trivdes väldigt bra med. Det var en jobbig period.
Han är glad över att tillsynen gällande ljudvolymerna blivit bättre med åren. Och han känner ingen direkt bitterhet.
– Det var en en fantastisk period. Man fick vara en del av musikhistorien och den utveckling som lett fram till hur klubbarna och DJ-arbetet ser ut i dag.
"Skulle tillfredsställa alla"
Det var just i slutet av 70-talet som diskomixningen började på allvar. Innan dess hade diskjockeys av den gamla skolan som pratade mellan låtarna. Senare kom också beatmixningen. Han kan se att DJ:n roll förändrats med åren.
– Då var det mer att de skulle tillfredsställa alla i publiken, så repertoaren var allt ifrån ballader till reggae och rock. Klubbarna i dag är mer fokuserade på en genre.
Men kanske var det också enklare att särskilja sig från mängden på musikfronten.
– Vissa klubbar var synonyma med en viss diskjockey som hörde till ett klubbkoncept. Gick man till New Yaki på tisdagar som visste folk att det alltid var bra och fräck musik som spelades där. Diskjockeyn har alltid haft jättestor betydelse.
