Varför är det så svårt att begränsa barns matintag?
– Vi är förprogrammerade att se till att våra barn får tillräckligt med mat. Det är rena stenåldersinstikter. Ofta är det lättare att säga nej till godis än mat. Vi lyssnar mer på våra barns önskemål idag än tidigare och detta innebär att vi ofta serverar barnen tycker om. Tidigare fick barnen oftare mat de inte tyckte om och följden blev att de vissa dagar åt mindre. En naturlig reglering, även om det kanske låter lite hårt och inte är något vi rekommenderar.
Hur vet man om man behöver hålla koll på vad barnet äter?
– Det ser man på iso-BMI-kurvan. För det mesta är det någon i vården som påpekar att familjen behöver hålla koll, men ibland är det föräldrar som själva vänder sig till vården.
Om vi börjar med snasket – hur säger man nej?
– Oftast är det lättast att bestämma en särskild veckodag då man äter det lilla extra. Den som inte håller de reglerna får äta mer någon annan stans. Hemma ska samma regler gälla för alla. Är man tydlig slipper man dessutom ofta tjat.
Vad gör man om det ballar ur och man plötsligt äter snask fyra gånger i veckan?
– Då tänker man vi är inte mer än människor och börjar om. Det viktigaste är att man är överens som familj, och då menar jag alla som räknar in sig i familjen. Det kan vara kompisar och morfäder också, om barnet äter ofta med dem.
LÄS OCKSÅ:Det farliga stillasittandet: "Vårt samhälle har byggt bort fysisk aktivitet"
Jag har hört att man kan låta middagsmaten stå kvar vid spisen, för att undvika omtag.
– Väldigt bra. Restaurangservering är bra, då får alla en portion. Det är också bra om man har ett barn som vill äta mer och ett som äter lite. På samma sätt kan man dela upp till exempel helgpopcornen i varsina skålar, så inte den mest snackssugna äter upp allt.
Har du några mer tips när det gäller middagen?
– Servera frukt eller grönt innan maten. Det tar en stund att bli mätt från att man börjar äta. Börjar man då med frukt blir man mätt på maten snabbare. Andra tips är att se över tallriksstorleken, och servera enligt tallriksmodellen.
Vad gör man om barnet tjatar om mer mat?
– Till mindre barn kan man säga det är inte bra för din kropp, det räcker nu, men ta gärna en frukt eller grönsaker. Med äldre barn stannar det oftast inte där, utan det blir en diskussion.
Vad ska man passa sig för i en sådan diskussion?
– Man ska inte börja prata om fett eller kilon. Ett överviktigt barn är redan medvetet om det. Det värsta man kan säga är Jaja, ta mer om du vill, men skyll inte på mig om du blir retad eller kläderna inte passar. Det stärker inte barnets självförtroende.
Hur får man koll på vad barnet äter i skolan?
– Man kommer överens med barnet om att en portion räcker. Sedan kan man be läraren hjälpa till att påminna, särskilt i yngre åldrar när en lärare fortfarande sitter med vid bordet. Då är det bra om läraren bara behöver påminna med en blick, inte skrika i hela matsalen att barnet bara får ta en portion.
Är det någon idé att berätta om de sjukdomar övervikt kan leda till?
– Nej, barn har inte det långsiktiga tänket. Med lite äldre barn kan man prata om direktkonsekvenser som att de får sämre ork eller att de får svårt att handla nya kläder, eller något annat som barnet upplever som ett problem. Om barnet har egna pengar att köpa godis för kan man fråga vad barnet vill spara sina pengar till.
Är föräldrar för mesiga i de här frågorna, tycker du?
– Nej. Föräldrar idag ska ta så många beslut varje dag. Till slut blir man trött och orkar inte med ett beslut till, och då kan man behöva hjälp av vården.
