Barn i bonusfamiljer klarar sig bra
Oftast går det bra för barn i bonusfamiljer. Till skillnad från vuxna är de inte lika fast i bilden av hur en lyckad familj ska se ut.
Den slutsatsen drar Kristina Larsson Sjöberg, forskare i socialt arbete vid Örebro universitet, där hon bland annat intervjuat barn i bonusfamiljer.
Hon blev glatt överraskad av hur väl barnen fann sig till rätta i den nya familjebildningen.
- Barnen hade en mycket mer nyanserad bild av familjen än vad jag trodde och de flesta mådde bra i den nya familjen. Jag blev tvungen att lämna mina eländesbilder av splittrade familjer bakom mig, säger hon.
När Larsson Sjöberg presenterade sin forskning kritiserades hon av kollegor för att idealisera bilden av den blandade familjen.
- Jag lärde mig jättemycket under intervjuerna med barnen men det har hänt mycket på 2000-talet och det behövs aktuell forskning på området, säger hon.
Kärnfamiljen är fortfarande den vanligaste formen av familj även om nybildade familjer blir allt vanligare.
Enligt Margareta Bäck-Wiklund, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet, visar forskning att 40 procent av 17-åringarna upplevt en separation. GP:s enkät bland alla niondeklassare i Göteborgs kommun visar att 63 procent bor med båda sina föräldrar.
Bäck-Wiklunds senaste forskning handlar om hur biologiska barn påverkas av fosterbarn i familjen men hon anser att det finns likheter med bonusbarn.
- I bästa fall blir den nya familjen en ny storfamilj med nya kompisar och alltid något på gång. Men det är inte ovanligt att den biologiska föräldern sluter pakter med sina biologiska barn, säger hon.
En annan stor stötesten är hur de vuxna i den nya familjen har löst relationen till den förra partnern.
- En del barn tar på sig skulden för att mamma och pappa skilt sig, säger Margareta Bäck-Wiklund.
Att ha en väl fungerande relation med den före detta partnern är en nyckelfaktor för den nya familjen, anser också Anna Bjerkesjö, författare till Handbok för styvfamiljen.
- Man får helt enkelt pröva sig fram, säger hon.
