Om systrarna ska kalla Jonatan, 15, för något får det alltså bli låtsasbror eller kanske bonusbror. Och det är helt okej för Jonatan.

- Säger man låtsassyskon så vet ju alla vad det är, säger han.

Matilda, 14, konstaterar samtidigt att Jonatan inte längre behöver någon närmare presentation.

- Alla vet ju vem du är nu, säger hon.

Men det visste inte alla för ett år sedan. Systrarnas pappa och Jonatans mamma hade blivit ett par och satsade på ett stort hus tillsammans –och plötsligt hamnade tonåringarna under samma tak. Det första året tillsammans får gott betyg.

- Det är roligt att vara många, säger Evelina.

Och de är långt ifrån ensamma om att ha fått utökad familj. Var tredje elev i årskurs nio uppger att de har så kallade bonussyskon. Det visar GP:s enkät bland niorna i Göteborg.

Sommarsolen lyser in genom fönstren i vardagsrummet hemma hos familjen Lundgren- Frisk i Floda. Systrarnas bror Sebastian Frisk, 17 år, är inte hemma, men husets tre övriga barn släntrar ner från övervåningen för att äta frukost kring det stora matbordet. Under året har Jonatan och Sebastian blivit sådana kompisar att de umgås även den veckan de bor hos den andra föräldern.

- Och för ett år sedan visste jag inte ens vem han var, säger Jonatan.

Nu på sommaren blir det många sovmorgnar och sena frukostar. Annars är det ett stort pussel som måste läggas varje vecka mellan tonåringarnas skola och olika kvällsaktiviteter. Matilda och Evelina rider och spelar fotboll och Jonatan spelar handboll och golf. För Sebastian är det bara fotboll som gäller.

Men att äta middag tillsammans varje dag har hög prioritet.

- För att alla ska kunna vara med kan det bli middag någon gång mellan fem och åtta på kvällen, beroende på dag, berättar Jonatan.

Vilka kan nackdelarna vara med att bo i bonusfamiljen?

- Det finns alltid folk hemma och här är aldrig tyst, det kan jag tycka är lite jobbigt ibland, säger Jonatan.

- Att bo med två nya människor som jag inte växt upp med gör att jag inte kan springa omkring lättklädd hursomhelst. När jag blir arg känns det inte som om jag kan bli arg som hemma hos mamma. Jag måste helt enkelt tänka på hur jag uppför mig, säger Matilda.

Vilka råd har ni till barn som hamnar i samma sits som ni gjorde?

- Det är jobbigt först men det bästa är att försöka ta det lugnt, det löser sig. Och man vill ju ha glada föräldrar, säger Matilda.

Jonatans mamma Annica Lundgren och hennes man Robert Frisk gifte sig den 6 juni i år. Deras barn är jämngamla, kommer från samma ort och bakgrund och har liknade värderingar och intressen. Paret brukar av andra par få höra vilken tur de haft med att det fungerar så väl med barnen.

- Visst har vi haft tur men det handlar också om prioriteringar, säger Robert Frisk.

De köpte ett billigare hus nära motorvägen för att ha råd att ge barnen var sitt rum. I stället för att köpa ny bil satsade de på en resa med alla barnen för att ge barnen ett gemensamt minne.

- Vi åkte en vecka till Turkiet allihop och det är något barnen fortfarande pratar om, berättar Annica Lundgren-Frisk.

För att ha råd med varsin dator till barnen avstod paret från att köpa splitter nya möbler och köpte begagnat på blocket i stället.

- Vi märkte att det var kring datorn som våra respektive barn mest bråkade och vi ville att de skulle slippa ha den konflikten hos oss.

Den nya familjen har omfamnats av respektive far- och morföräldrar och samarbetet med de två andra biologiska föräldrarna fungerar bra. Som till exempel på skolavslutningen när både Annica och Robert var tvungna att arbeta.

- Då var det självklart att min son Jonatan fick följa med hem till flickornas mamma Ylwa och det känns bra, säger Annica Lundgren-Frisk.

Både Robert och Annica har en bakgrund inom idrottsrörelsen och är vana vid att hantera ungdomar i grupp och Annica visste att hon skulle tycka om Roberts barn.

- Men jag visste inte att jag skulle tycka om dem så mycket, säger hon.