Detta framgår av GP:s ungdomsenkät, som gjordes i mars månad. Fyra frågor i enkäten handlade om skolelevernas syn på pengar. Om de får extra pengar när de hjälper till hemma, hur mycket de har att röra sig med varje månad, vad pengarna ska räcka till och hur ofta de måste låta bli att göra saker för att de inte har råd.

Skillnaderna mellan väster, Hisingen och de nordöstra stadsdelarna är marginell, framgår det av enkäten.

GP samlade fyra niondeklassare från Påvelundsskolan i Älvsborg, en stadsdel som präglas av höga medelinkomster bland invånarna, för ett samtal om pengar.

Tor Wilson, Staffan Eriksson, Sara Gottfridsson och Emmi Lindgren går i klass 9 h i Påvelundsskolan. De ser fram emot sitt sista sommarlov i grundskolan. Till hösten väntar gymnasiestudier och då kommer kvartetten att splittras.

Nya Påvelundsskolan, som den numera heter, har nära 600 elever. Det är en högstadieskola med goda studieresultat. Men på 1990-talet var skolan ökänd i Göteborg för sina stökiga elever. Numera råder lugn och ordning.

De fyra klasskamraterna i 9 h har följts åt sedan sjuan och är nöjda med sina högstadieår.

Dessa 15-åringar bor alla inom gångavstånd från skolan i prydliga bostadsområden, där villa- och radhuspriserna är höga.

I snitt finns det bara en elev per niondeklass med invandrarbakgrund i Nya Påvelundsskolan.

Tor och Staffan är idrottsintresserade, aktiva inom olika lag i fotboll, handboll, hockey och innebandy.

Sara och Emmi har segling och dans som sina främsta fritidsintressen.

- Ja, jämfört med andra 15-åringar har vi det säkert bättre än många andra i Göteborg. Men vi har respekt för pengar och dess värde, känner oss absolut inte bortskämda, säger de.

För flickorna är det en självklarhet att att hjälpa till hemma och ibland kan det ge en extraslant utöver barnbidraget, 1 050 kronor i månaden, som de själva disponerar över.

- När inte barnbidraget räcker till kläder, nöjen och annat som man behöver får vi extra pengar av våra föräldrar. Men vi måste alltid motivera varför. Det är inte bara att hämta pengar. Och har vi köpt något som våra föräldrar tycker är onödigt får vi höra det också, säger de.

För Tor och Staffan är det inte lika självklart att hjälpa till hemma.

- Träning, matcher och läxor tar så mycket tid att vi inte hinner. Kläder behöver vi inte köpa själva. Vissa månader behöver man mer pengar, andra mindre. Barnbidraget räcker inte för att täcka allt.

När niondeklassarna i Göteborg svarar på frågan ”Får du extra pengar när du hjälper till hemma”visar det sig att eleverna i väster ligger över (36 procent svarar ja) alla andra stadsdelar, inklusive friskolorna.

I sommar ska Staffan åka på en fotbollsturnering till Italien med sitt lag, Älvsborgs FF, medan Tor stannar hemma för att delta i ungdomsturneringar i innebandy.

- Det är inga kostnader som vi måste spara ihop till själva. Våra föräldrar står för resor, uppehälle och fickpengar. Så bekvämt har kanske inte alla ungdomar det i andra stadsdelar i Göteborg, tror Tor och Staffan.

Samtliga är medvetna om att de tillhör en privilegierad grupp av niondeklassare. De upplever inte att pengar är något stort tvisteämne i deras hemmiljöer.

Och visst finns det elever i Nya Påvelundsskolan som har mer kontanter att röra sig med på sin fritid än de själva har.

- Fast det är sällan man hör någon elev skryta om pengar i vår skola. Däremot kan man se på deras kläder att det finns mycket pengar i vissa familjer här i Älvsborg.

Att döma av svaren i enkäten har dock fler elever på Hisingen och i nordost lite mer pengar att röra sig med jämfört med väster. Detta om man utgår från högsta beloppet, 1 500 kronor och uppåt, i frågeställningen.

Även när det gäller kläder spenderar niondeklassare på Hisingen och i nordost mer pengar jämfört med väster. Men när det handlar om nöjen (bio, konserter, kafébesök) är förhållandet det omvända.

Tor Wilson, Staffan Eriksson, Sara Gottfridsson och Emmi Lindgren är insatta i de ekonomiska kristider som råder som en följd av finanskrisen och stigande arbetslöshet.

- Det börjar nästan bli lite tjatigt att höra på allt som sägs om lågkonjunkturen från föräldrarna. Vi är medvetna om att många familjer drabbats hårt redan, men det hjälper inte att vi också blir oroliga inför framtiden, menar Tor Wilson och får medhåll av de andra.

- Först ska vi gå gymnasiet och sedan söka in på högskola eller universitet. Vi har sex-sju års studier framför oss innan vi ska ut på arbetsmarknaden och då tror jag inte det är några problem att få jobb, tillägger Emmi Lindgren.