Vi hörde ryktet när vi inledde granskningen av spritbussarna i Göteborg: Kändisen Gunnar Quist, nykteristen, ”mr Sävehof”, langar öl och sprit. Sedan vi uppmanat GP:s läsare att tipsa oss om langning fick vi höra det igen. Vi hade svårt att tro att det var sant.

Det var det.

I förra veckan kom Gunnar och en av hans vänner med färja från Kiel. De hade kört dit med Gunnars blå VW Caddy och en silverfärgad Toyotabuss, ägd av Partille kommun. Toyotan hade kommunen hyrt ut till Sävehof. Klubbens hedersordförande hämtade ut den.

Bilarna var fullastade med ölflak, vinboxar och spritflaskor.

Vi väntade på dem vid Folkets Hus på Göteborgsvägen i Sävedalen förra onsdagen.

Där inne hyr Ärtgänget lokal.

Gunnar Quist har varit Ärtgängets allt i allo så som han tidigare varit Sävehofs allt i allo. Gänget träffas varje torsdag för att äta ärtsoppa och pannkakor. Tillsammans med ungdomar från Partille åker Ärtgänget ibland ut och träffar äldre på servicehus, för att sjunga och spela.

Utanför Folkets Hus levererade Gunnar Quist ett flak öl till en av Ärtgängets medlemmar.

Hyr lager

Sedan körde han och kompisen runt till olika platser i Sävedalen och Partille. De gjorde korta uppehåll och lämnade över drycker till kunder och tog emot betalning. En låda vin till en företagare på parkeringsplatsen utanför Hemköp, en flaska till någon i ett hus utmed Göteborgsvägen, en större mängd stuvades in i en skåpbil utanför Partille tidnings redaktion i närheten av Kyrktorget.

Vid 12:30-tiden körde de till Brodalens industrområde. Där backades bilarna in i en lokal som tillhör Partille aircon service. Dörrarna stängdes och vi kunde inte se vad som hände innanför.

Efteråt sa företagets ägare Anders Johansson att öl och vin lyfts ut.

– De hyr lager här, sa han.

När vi frågade om folk kom till verkstaden för att handla eller hämta ur lagret och om vi fick titta på det blev han sur.

– Ni är GP, va? Ni är inte polis. Jag säger nej, ni får inte titta, acceptera det!

Senare – då vi läste upp utkastet till den här artikeln för Gunnar Quist hade han inga andra invändningar mot innehållet än att han inte hade lager i verkstaden. Han sa att han levererat 30–40 flak öl och elva 3-liters vinlådor som han köpt för en kaféägares räkning. Kaféägaren, som betalt Gunnar i förväg, skulle hämta varorna i verkstan.

När Gunnar och hans kompis lämnade Partille aircon service körde de in på gården till Agerbloms åkeri. Vi väntade utanför.

Efter en stund kom ägaren, Roger Agerblom, fram till oss. Då han fick höra att vi kom från GP uppmanade han oss att gå in på gården och fotografera.

– De står och säljer smuggelsprit! Jag blir så jävla förbannad, sa han.

"Midsommarfest"

Efteråt berättade han att han inte sett dem sälja men väl irriterat sig på de båda smugglarbilarna som stått på hans gård där lasten stuvats om. Han hade gått fram till Gunnar Quist, frågat vad de höll på med och uppmanat dem att ge sig iväg.

– Jag kände igen Quist. Jag har hört rykten om att han säljer smuggelsprit men inte sett det förut, sa Agerblom.

Gunnar och hans kompanjon hade använt åkeriets gård för att lasta över vad som fanns kvar i kommunens bil till Gunnars. Sedan körde de till kommunens gatukontor för att lämna tillbaks bilen.

När Gunnar stod lutad över bagageutrymmet för att städa kommunbilen gick vi fram till honom.

Hej Gunnar! Vad är det du håller på med?

– Det är ett gäng som ska ha fest, midsommarfest, sa han.

Du kör till Tyskland varannan vecka och levererar sprit?

– Nej det gör jag inte. En gång i månaden.

Det kan väl inte vara midsommarfest varje månad?

– Nej. Vi har räkfester och sånt också.

Allvarligt talat Gunnar. Du säljer sprit, du langar. Du har en fantastisk meritlista och så ägnar du dig åt detta. Vad är det som gör det?

– Jag gör ingen vinst på det, det ska du veta, sa Gunnar.

Senare medgav han att han fick pengar över när resan till Kiel var betald och alkoholdryckerna sålda. Och att han kanske åker oftare än en gång i månaden.

Men nu är det slut för den här sommaren.

Han hade svårt att förklara sig. Han berättade att han hållit på i sju eller åtta år. Det började med att han handlade till Ärtgänget och dess vinlotteri. Då åkte han till Tyskland fyra gånger om året.

Du riskerar ditt rykte?

– Ja, jag vet ju det.

Varför gör du det?

– Det är så att att jag gör ju inte detta av ekonomiska skäl.

Ser du inget omoraliskt i detta?

(tyst:) – ... Jag säljer inte till ungdomar

Du har inga betänkligheter?

– Jo, visst fan har jag det.

Jag förstår dig inte. Förstår du dig själv?

– Nej, jag gör inte det egentligen.