Min svåger säger att han har hög integritet medan min egen känsla säger att han är tillrättalagd, konflikträdd och auktoritär. Han har ett märkligt beteende, och även om vi umgåtts i flera år inser jag att jag inte vet vem han är. Det är obehagligt. Han lämnar inte ut något av sig själv, hans föräldrar visste inte ens om att han hade sällskap med en kvinna i flera år. Ingen pratar om det och alla undviker att tilltala honom. Jag känner mig ensam när jag ser min familjs sårbarhet mot denna person. Jag vill vara vän, men min intuition säger att jag ska vara återhållsam. Hur ska jag bena ut detta? Det tar mycket tankekraft.

”Ensam”

Varför vill du vara vän? Vad innebär det för dig att vara vän? Kanske räcker det att vara vänlig? Och kanske har ni båda rätt – han har hög integritet för att han är konflikträdd och gömmer sig genom att vara tillrättalagd och auktoritär? Det är förmodligen någonting väldigt kraftfullt som sker i samspelet mellan honom och andra människor och som du läser av, men kan du se att problemet är att du vill att han ska vara annorlunda? Kanske vill du vara vän för att du känner att han lider av sitt beteende, eller för att du ogillar den stämning som blir när han är närvarande?

Försök att se på ditt beteende i stället för hans, som du ändå inte kan styra över. Varför tar du på dig din familjs sårbarhet och undvikande? Se vad du kan göra för att känna dig bekväm med att situationen är som den är. Du har ansvar för dig, han för sig själv och detsamma gäller resten av din familj. Du bär inte världen på dina axlar.

Ge inte din energi tilltankarna så tar det inte så mycket tankekraft! Ta dig ur kraftfältet genom att iaktta dina tankar utan att döma dem eller försöka stoppa dem; men fokusera din energi på känslan i din kropp i stället. När du känner dig ensam; känn dig då ensam! Se det som din uppgift att vara närvarande; andas lugnt och bara känn känslan och hur den fysiskt uttrycker sig i din kropp. När du gör det löser du upp gamla strukturer och minnen som lagrats i din kropp. Du gör dig själv fri, så att du kan se att du inte behöver lida av andras lidande. Du behöver inte lida alls. Sträck ut en hjälpande hand om du kan och vill – men om den andre inte vill eller kan ta emot så kan du lugnt göra som tjuren Ferdinand och bara lukta på blommorna.

Anette Utterbäck