"Om det blir fel i GP"
Trots alla våra ambitioner blir det ibland fel i GP. Då är vi angelägna om att rätta till och förtydliga.
Relaterat
Artikelbilder
Ninni Jonzon, biträdande redaktionschef. Bild: Henric Lindsten
GP:s etiska regler, eller etikbibeln som vi också kallar den, inleds med följande ord: ”Trovärdigheten är GP:s största tillgång.”
Våra läsare ska veta att de kan lita på oss, att det som står i tidningen är sant. Det betyder att vi måste korrigera oss när vi har gjort fel. Och vi slår också fast i etikbibeln att vi ska vara generösa med bemötanden.
Så hur gör man då om man anser att uppgifter eller citat inte stämmer?
Ta kontakt med reportern som skrivit reportaget/intervjun. Telefonnummer och mejladress finns nästan alltid i anslutning till artiklarna. Får man inte tag i reportern går det att ringa växeln och fråga efter redaktören för avdelningen.
Om det är uppenbart att vi har fel, till exempel har uppgivit oriktiga siffror eller förväxlat ett namn så skriver vi en rättelse. Den publiceras oftast i notisspalten på något av nyhetsuppslagen.
Ibland går meningarna isär. Redaktionen och den som hört av sig med synpunkter är inte riktigt överens, är det fel i artikeln – eller inte? Då finns möjligheten att skriva ett genmäle och begära att få det publicerat på insändarsidan Fria Ord. Ett genmäle ska rikta in sig på sakfrågan och inte vara alltför långt, max 1 500 tecken.
– Vem som helst kan inte skriva vad som helst om det som stått i tidningen. Samtidigt ska vi vara generösa med genmälen, det har ofta ett värde att läsarna får ta del av och kan värdera en annan bild än den som hittills har kommit fram, säger GP:s nyhetschef Anders Goliger.
Ytterligare en möjlighet är att skriva en insändare, som också den publiceras på Fria ord. Skillnaden mot ett genmäle är att en insändare ger sig in i den aktuella debatten. Här handlar det inte om rätt eller fel utan olika synvinklar på ett ämne.
Ett exempel från veckan som gick är artiklarna om hur Göteborgs kommun betalat minst tre miljoner kronor för att flytta en elallergikers hus. Av artiklarna framgår att enligt Socialstyrelsen finns det inget vetenskapligt underlag för de besvär som elöverkänsliga personer upplever.
På Fria ord har detta bemötts i flera insändare, bland annat en där en privatperson menar att elöverkänslighet måste tas på allvar och att Socialstyrelsen har fel.
Citatet:
”Ett ställe med det här ryktet är inte bra för en stad”
Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) har reagerat på GP:s artiklar om handeln med smuggelsprit vid ett besök i veckan på Stigs center.
