Vad gör du just nu?

- Jag sitter på jobbet, det är sista veckan innan semestern. Just nu jobbar jag som redaktör för "Jakten på det perfekta livet" med Hanna Hellqvist som programledare.

Jaha, vad är det perfekta livet då?

- Jaa, finns det? Det är min fråga varje dag. Just nu känns det som att det perfekta livet är att vara ledig, ha semester och bara ligga i hängmattan.

Men det är inte långt kvar till du får göra det nu.

- Herregud, jag åker till Gotland om tre dagar, det ska bli så underbart. Jag har längtat efter detta så mycket så jag kommer att ramla på mållinjen känner jag. Jag ska vara ledig i fyra veckor, med undantag för lite jobb.

Har du svårt att släppa jobbet, eller kan du stänga av?

- Ja, jag kan verkligen stänga av om jag åker till Gotland. Men inte i stan, jag är alldeles för neurotisk för det och är lite rastlös, inne på alla nätverk hela tiden och kollar allting. Men på Gotland har jag ingen täckning på telefonen och ingen tv. Vi har ett litet hus på 24 kvadrat med utedass och inget indraget vatten. Så vi diskar och pumpar vatten ute och då blir det att hela livet går ut på alla fysiska vedermödor som leder fram till att man får en måltid, vilket är typ mitt sätt att stänga av hjärnan. Plötsligt blir man en kropp, så jävla härligt. Förstår du vad jag menar? Man går ett helt år och är bara en hjärna, och plötsligt tar det flera timmar att fixa en disk. Man måste koka allt vatten, ta med sig allt ut och stå ute och diska. Det är väldigt, väldigt härligt. Så där stänger jag av.

Jag har läst att du bott i både Indien och Bangladesh, hur kommer det sig?

- Min mamma jobbade som biståndsarbetare. Jag gick hela högstadiet i Bangladesh och första året på gymnasiet i Indien.

Hur var det?

- Jag flyttade dit när jag var tolv och skulle fylla 17 när jag flyttade hem. Det var verkligen asviktiga år i livet, det var ju hela min tonårsperiod och jag trivdes väldigt bra. Skolan i Indien var ju en upplevelse på riktigt. Den låg högt uppe i Himalaya, den vackraste platsen jag varit på i världen, molnen låg nedanför skolan ibland. Jag rymde därifrån på min 16-årsdag.

Rymde?

- Ja, i flera dagar tillsammans med en kompis från skolan. Jag tyckte att skolan var för sträng, så jag hade planerat och samlat pengar. Dagen jag fyllde 16 rymde vi och åkte taxi i tio timmar till New Dehli och tog in på hotell. Jag hade en dröm om att ligga i ett badkar och dricka vitt vin och röka cigaretter när jag fyllde 16. Så tog vi bilder på varandra när vi gjorde det. Vi var i Dehli i tre dagar, sen skulle vi åka till hennes snygga kusin i Bombay, det var vårt mål. Men vi kom inte så långt. Vi blev rånade på våra jackor och tvingades åka tillbaka till skolan för att hämta mer pengar och blev upptäckta direkt.

Fick ni något straff?

- Först blev vi relegerade men min kompis fick panik så hon grät oss tillbaka in på skolan. I stället blev bestraffningen att vi fick bo hos var sin lärare resten av terminen. Så, så roligt var det.

Du är skaparen av barnprogrammet Minimello, hur reagerade folk på SVT när du lanserade idén att göra en melodifestival med artister gjorda av toarullar?

- Om jag hade lämnat in det som förslag hade jag aldrig fått igenom det. Jag hade ju redan tv-tid som programledare i Bolibompa och bara började med det där som en egen grej. Det var det som var min möjlighet, det hade aldrig gått på pappret. Grejen låter ju så jävla konstig.

Nu har Minimello blivit en succé och ska göras även i Norge...

- Jag vet, det är fantastiskt! Jag var i Norge förra veckan och hälsade på dem. Det heter ju Lillepri där, så gulligt, Lillepri 2012. Mitt mål är att det ska växa och bli MESC, Mini Eurovision Song Contest. Tänk att få se estniska toarullar sjunga...

Det är ju ditt programkoncept som har sålts, blir du rik nu då?

- Nej, tyvärr, det hade ju varit härligt, eller hur? Jag får ingenting eftersom jag utvecklade det när jag var på SVT och därför äger jag det inte.

Är det bittert, eller skitsamma?

- Pengarna är inte viktiga, men det är klart att det inte är skitsamma eftersom jag är frilans och gud vet hur det ser ut för mig om fem år. Men det känns helt okej, så är dealen och jag fattar det.

Hur går det med ditt mål att få in Minimello som mellanakt i Eurovision Song Contest?

- Hur vet du om att jag har det som mål?

Jag har läst det på twitter.

- Jaha, herregud ja, visst måste det bli så? Jag tänker så här: att köra Minimello, som verkligen bara finns här, det skulle vara mer spektakulärt än alla dansföreställningar i världen. Och ändå skulle alla fatta snabbt vad det var för något.

Hur jobbar du för att det ska bli av?

- Du vet, jag har legat lågt, jag tänker att det här får jag ta med Christer Björkman. Jag får ringa honom. Han kommer vara emot det kanske, men jag hoppas att jag kommer kunna övertala honom. Kanske om små figurer går dit hela tiden och lämnar meddelanden, eller någonting. Jag får tänka ut något riktigt bra för att få igenom det. Tänk dig, en riktig föreställning med toarullar, medan det är någon röstning som ska stängas...

Du kom tillsammans med Anna-Charlotta Gunnarsson till semifinal i På Spåret förra säsongen, kommer vi se dig där igen?

- Sånt kan man ju inte berätta...

Oookej, men du skulle inte tacka nej om du fick frågan igen?

- Det hade varit kul att vara med igen, så om jag fick frågan skulle jag inte tacka nej.

Förutom På Spåret, vad har du för relation till Göteborg?

- Jag har jobbat mycket i Göteborg nu och blivit väldigt förtjust. Vad är det med göteborgare? Det är faktiskt extremt mycket mer avslappnat i Göteborg än i Stockholm. Inte en myt, det är sant. Jag har två systrar som bor där med sina familjer också.

Har du något smultronställe?

- Smultronställen tycker jag aldrig man ska lämna ut. Jag fattar inte det där, det är väl där man vill bada naken själv? Men jag var på en restaurang senast som jag tyckte var skitmysig, vad hette den nu då, Puta Madre? Det var ju otroligt härligt tyckte jag. Så dit tycker jag att man ska gå.