Har du sprungit i dag?

- Haha, nej. Inte ännu.

Hur mycket löpning blir det för dig en vanlig vecka?

- Så länge jag är frisk vill jag ut och springa, jag mår bra av det. Jag försöker hålla ett snitt på ungefär fem gånger i veckan. Sedan blir det lite mer när jag är ledig. Det är mer en livsstil än en träningsform, men nu har det blivit betydligt trögare att gå upp och springa på morgonen än vad det var när jag var aktiv.

Du avslutade din karriär år 2000 genom att springa Broloppet. Hur var det att lägga av?

- Det var inte så lätt att sluta, löpningen var en väldigt stor del av mitt liv och den jag var. Men jag trappade av lite successivt de sista åren och märkte att jag inte hade samma vilja och motivation i min träning. Sista tävlingen var jag knappt nervös, det var inte alls samma känsla som tidigare. Då insåg jag att det nog var dags att sluta.

Du blev svensk mästare i friidrott åtta gånger, slog vid 17 tillfällen svenskt rekord i långdistanslöpning och sprang maraton i OS. Men du har också varit mycket duktig i basket, vad tror du hade hänt med ditt liv om du valt den sporten i stället?

- Jag vet faktiskt inte. Jag hade framgång i basketen också, var med i landslaget och vann SM-guld några gånger med Högsbo. Jag började tidigt, hade en ganska lång karriär och var nog lite nöjd med den sporten. Det kändes spännande att byta till löpning.

Hur gick det till när du valde löpningen?

- Jag hade fått stipendium för att studera i USA och spela basket där. En gång fick ett friidrottslag se mig när jag var ute och löptränade. De tog tid på mig och frågade om jag ville vara med i deras terränglag. Jag tyckte det var kul att testa och så gick det över förväntan. Jag fortsatte med basketen året ut, men sedan bytte jag till ett friidrottsstipendium. Det var egentligen en ren tillfällighet och det är konstigt att det blev som det blev. Ibland kan jag tänka på det, vad som hade hänt om jag inte åkt till USA. Då hade jag säkert fortsatt med basketen.

Är inte löpning en väldigt ensam sport?

- Jo, det är oundvikligt att man springer själv många timmar. Det kan vara tufft och lite ensamt, särskilt på vintern. Men nu är jag tränare i Örgryte och kan springa ganska mycket med de aktiva där. Jag har också en del gamla tävlingsvänner som jag träffar ibland. Vi springer i hopp i stället för att sitta ned och dricka kaffe tillsammans. Men visst har det varit ett slit att vara löpare. Och det var inga proffslöner direkt, fick man betalt så var det efter att man presterat.

Vad jobbar du med nu?

- Jag är idrottslärare på Kannbäcksskolan och undervisar barn som är döva och hörselskadade. Jag tycker att det är fantastiskt roligt att jobba med barnen. Sedan tillkommer mycket annat i skolans värld, men jag trivs jättebra.

Vad har du för förhållande till Göteborg?

- Det är min hemstad och jag har svårt att se mig bo någon annanstans. Mest gillar jag trakten runt Slottsskogsvallen. Jag växte upp i Högsbo och bor i det området även i dag. Man kan säga att jag rör mig i en triangel, mellan skolan, Slottsskogsvallen och hemmet.

Om du hade makten för en dag i Göteborg, vilket skulle vara ditt första beslut?

- När jag springer i mörkret i Slottsskogen på vintern brukar jag drömma om att sätta upp jättelika strålkastare där. Så folk kan gå där och känna sig trygga på vintern också. Det tycker jag vore en bra grej.

Vad har du för dolda talanger?

- Alltså... jag har tänkt att om jag får den frågan någon gång så måste jag ljuga. Jag önskar att jag till exempel kunde säga "att rita", men det kan jag inte. Jag är frispråkig och ganska öppen med mina talanger. Så nej, jag har nog inga dolda talanger.

Hur mycket sport följer du på tv?

- Allt? Jag är naturligtvis mycket glad att sommarlovet sträcker sig över OS.

Mustafa Mohamed har missat kvalgränsen till OS och SOK har beslutat att han inte ska få åka till tävlingarna. Vad tycker du om det?

- Det hade varit väldigt kul om han fick springa, jag tror att han skulle kunna göra det bra. Sverige har ganska hårda kvalgränser och maraton är en sådan gren där mycket kan hända. Jag tycker absolut att han skulle ha en plats. Men friidrotten är en tuff sport.

Du vann det första Göteborgsvarvet 1980 och har sedan ytterligare tre segrar, vad har du för förhållande till loppet nu?

- Ja, Göteborgsvarvet är en stor del av min löparkarriär, att bo här och kunna vinna det fyra gånger var fantastiskt. Nu är jag tränare i Öis som är med och håller i loppet och därför är jag ganska involverad. För mig är Varvsveckan en av de bästa på hela året. Nu har jag inte sprungit själv på några år, ibland blir jag sugen, men jag vill vara ordentligt förberedd innan i så fall. Jag har inget riktigt sug efter det nu, men man vet aldrig.

Vad har du för tips till den som har svårt att hitta motivationen nu när Varvet har varit?

- Nu borde man inte ha motivationsproblem när det är ljust och fint väder. Men ett tips är att börja springa med någon, det är roligt. Ett annat är att skaffa ett nytt mål, som till exempel Midnattsloppet.

Du är 55 år, hur många år till tror du att du kan fortsätta springa så här mycket?

- Jag tror jag kan springa länge till, jag ser inga begränsningar. Jag har en träningskompis som är 80 år, han springer flera gånger i veckan. Men det är stora belastningar och många skador inom den här idrotten. Under min karriär gjorde jag en knä- och två hälseneoperationer. Nyligen gjorde jag en ny knäoperation, den får jag väl se som en slags 1000-milaservice. Det som är lite tråkigt med löpning är att de flesta lägger av på grund av skador. Det är få som slutar av en annan anledning.

Innan vi lägger på, har du något speciellt löparminne du kan dela med dig av?

- Jag kan väl säga som så att det är inte bra att springa ett 50 kilometerspass innan man går på konsert.

Jasså?

- På 80-talet sprang jag en gång från Högsbo till Skatås, tre varv på milslingan och så hem. På kvällen skulle jag gå på en David Bowiekonsert på Ullevi. Det var ingen bra grej. Jag stod på innerplan och det tog massa timmar innan han kom upp på scen. Jag var så fruktansvärt trött så jag orkade knappt stå upp. Och konserterna tar ju så lång tid. Det är inget att rekommendera.