Eva Hessman är budgetchef i Göteborgs stad och blir snart ekonomidirektör. Hittills har hon arbetat med budgetarbetet på ett övergripande plan, gjort underlag för politikerna och uppföljningar av ekonomin i staden.

Göteborg går år efter år med överskott. Hur kan det komma sig? Och vart går överskotten?

Det blir snabbt stora belopp när det är en stor organisation. Den kommunala verksamheten i Göteborgs har skatteintäkter och nettokostnader på drygt 24 miljarder kronor. Vi har haft överskott de senaste åren men i en så stor verksamhet kan man inte ha nollresultat som mål. Vi behöver minst 500 miljoner kronor i överskott för att kunna tala om god ekonomisk hushållning.

Överskotten är en buffert och går till att betala skulder och till att finansiera investeringar.

Hur stora skulder har Göteborg och vad kommer de ifrån?

Just nu har Göteborg ungefär två miljarder i skulder. Vi lånar framför allt till investeringar. Men vi ska komma ihåg att det såg helt annorlunda ut på 90-talet. Då fick vi låna pengar av staten och den ekonomiska situationen var oerhört svår. Det är inte så långt tillbaka i tiden.

Vad innebär balanskravet som finns inskrivet i kommunallagen?

Det har funnits sedan början av 2000-talet och innebär att kommunerna inte får gå med minus. Balanskravet finns för att vi inte ska vältra över dagens kostnader på kommande generationer. Ungefär samma resonemang som finns på miljöområdet.

Nu finns en lagrådsremiss om att mjuka upp balanskravet eftersom det inte tar hänsyn till konjunktursvängningarna och kan slå hårt mot den kommunala verksamheten under dåliga år. Det skulle innebära att det blir lättare för kommunerna att fondera pengar från överskott och använda under sämre år.

Det finns inga sanktionsmöjligheter om man bryter mot balanskravet men staten utvärderar och övervakar kommunernas ekonomi. Sköter vi oss inte kan staten ändra styrningen för hela sektorn.

Prognoserna ligger som en bas för budgeten. Hur gör man egentligen en prognos?

Vi tittar på flera olika prognoser, bland annat de från SKL (Sveriges kommuner och landsting), regeringen och konjunkturinstitutet. De senaste årens ekonomiska oro har varit väldigt svår att hantera för prognosmakarna eftersom det är så stora svängningar. När det såg som värst ut under krisen 2008 skulle vi förlora 1,5 miljard kronor i skatteintäkter i Göteborg. Det var väldigt besvärligt.

Det är viktigt att titta på många olika sorters prognoser och själv göra en aktiv värdering av dem.

I Göteborg används en så kallad resursfördelningsmodell för att fördela pengarna till stadsdelarna. Kan du enkelt förklara hur den fungerar?

Det är ett sätt att fördela efter skillnaderna i behov. Modellen försöker fånga objektiva behovsskillnader i stadsdelarna. De ser ganska olika ut. Någon har många äldre, an annan många barn. I vissa stadsdelar finns många med väldigt låg inkomst. De förutsättningarna är inte påverkbara för den enskilda stadsdelen. Resursfördelningsmodellen ska utjämna dessa skillnader eftersom man har rätt till samma service oavsett var man bor i Göteborg.

Det finns en diskussion om modellen. Hur ser du på den?

Alla modeller har sina för- och nackdelar. Frågan är vad alternativet är. Ska den som skriker högst få mest eller den som argumenterar bäst? Hur ska man fördela på bästa sätt?

Stadsdelarna och de andra nämnderna använder ibland så kallat eget kapital. Vad är det?

Det är ett sätt att hjälpa nämnderna, ett slags internt svar på balanskravet. Går en nämnd med överskott ett år kan det läggas som eget kapital och användas ett annat år. De pengarna hanteras centralt. Det är lite som en dans för att det ska bli så bra som möjligt för helheten.