Vad ska du göra i helgen?

- I helgen ska jag vara hemma med mina barn, det ser jag fram emot eftersom det är kallt och snö även där jag befinner mig. Nästa vecka ska jag till Sälen där jag har en timmerstuga, vi får värma upp med lite pulkaåkning sen blir det skidåkning för hela slanten.

Vad gör du nu för tiden?

- Jag har startat ett företag som heter expeditionsresor som tar ut vanliga Svenssons på sitt livs äventyr. Från forsarna i Grand Canyon till skoterexpeditioner i Svalbard eller att bestiga Kilimanjaro. Min fru Kajsa ska bestiga Kilimanjaro, det blir hennes första riktiga expedition.

Du har fru och två barn. Hur fungerar det att äventyra när man har familj?

- Det fungerar bra men å andra sidan har jag en överseende fru som ger mig möjlighet att resa iväg. Sen är det kul att vara hemma och låta henne äventyra lite. Sen har jag varit på Svalbard med hela familjen några gånger. För ett år sedan var vi där alla fyra, Max var 6 månader och Otto var fem år. I sommar ska vi iväg igen.

En sexmånaders på Svalbard, hur fungerar det?

- Det är ett ganska behändigt format på barn på det sättet. Sen när de börja gå får de lära sig lite förnuft innan man kan ta med dem igen.

Tar du mindre risker sen du fått barn?

- Det gäller att göra det man gör, men att göra det så säkert som möjligt. Journalister frågar ofta om jag för ändrat mitt sätt at leva sen jag fått barn. Det kan jag inte säga att jag gjort, jag har alltid satt säkerheten oerhört högt. Jag gör det här för att leva lite inte för att skrämma livet ur mig.

Om det inte är risktagandet som driver dig, vad är det då?

- I grund och botten är det att jag gillar utmaningar. Jag älskar naturen, det är kanske inte så konstigt med en mamma som är mulletant och en hurtig norrman till pappa. Jag har friluftslivet i modersmjölken. Kicken är inte att slänga sig utför ett stup, det är snarare att få vara med och se saker som få har sett. Det jag föreläser om är att göra det man gör så att man har det bra under tiden. Det är därför jag är populär som föreläsare, även om jag inte alltid haft det så bra så har jag haft det bra. Även i Antarktis med minus 40 och ständig blåst. Det jag är mest stolt över är inte bara att jag kom fram utan att jag gjorde det med ett leende på läpparna.

Ensamheten på sådana expeditioner, hur hanterar man den?

- Det är en väldigt stor skillnad på att vara ensam och välja att vara själv. Det är en av de viktigaste delarna jag brukar prata om som föreläsare. Det är viktigt att gilla läget och acceptera det man inte kan göra något åt. Att köpa att nu är jag själv, nu är det kallt.

Acceptans, att gilla läget. Har du nytta av det i ditt övriga liv?

- Ja, sen måste man få vara ledsen och arg ibland, men jag tror att det är viktigt att man köper läget i mångt och mycket. Att ha det bra även om man inte alltid har det så bra. Jag brukar säga att man kan alltid ha det bättre, sen är jag en världsmästare på att förfina, förbättra, optimera.

När var din senaste stora expedition?

- Det var när jag seglade Nordostpassagen 2009, det tog tre månader. Då seglade vi förbi Göteborg, längst med Norges kust, förbi Svalbard som vi rundade, sen fortsatte vi längt med Sibiriens kust bort till Stilla havet.

Vad är ditt nästa projekt?

- Det är att få driva expeditionsresor och driva bolag, det är också ett äventyr. Nästa år blir det Arktis under sommaren, men det är hemligt så jag kan inte berätta mer.

Åker du själv?

- Nej, då kommer jag ha med mig ett team.

Du har bott i Stockholm i femton år. Vilken är din relation till Göteborg?

- Min far bor kvar i Göteborg och jag håller massa föredrag i Göteborg. Vi tillbringar somrarna i Grundsund, min frus föräldrar har ett hus där.

Saknar du Göteborg?

- Jag trivs i Göteborg, men jag köper läget. Det bästa med Stockholm är att det är lätt att ta sig härifrån, det är en fördel när man är föredragshållare. Nejdå, jag trivs i Stockholm också.

Hur länge orkar du hålla på med äventyrandet?

- Jag har svårt att se framför mig att jag skulle sluta, det är en så viktig del av mitt liv. Så länge jag är frisk och kry så gör jag gärna det.

Vad är det första du gör när du vaknar?

- Det brukar vara att lyfta mitt barn ur sängen. Barnen brukar vakna före mig, sen brukar jag kolla om jag fått några mejl i denna digitala ålder.

Vad skulle du ha gjort om du haft ett vanligt jobb?

- Mitt jobb är ganska vanligt, men allting är väl relativt. Jag drömde att jag skulle bli trädgårdsmästare när jag var liten sen har jag märkt att saker växer inte alltid så bra där jag väljer att vara. Grönsaker trivs ju inte så bra i kyla. Hmm, bra fråga ,något kreativt, annorlunda hade det nog varit.

Vad har ni äventyrare gemensamt tror du?

- Det skulle väl vara att man brinner för någonting på det sättet, men bevisligen är många människor olika även om man gillar äventyr. Men man måste ju vara passionerad och driven. Jag brukar säga att jag har lite ADHD-light men det måste man kanske ha om man ska dra allting till sin spets som det lätt blir när man ska göra ett sådant här projekt.

Du har sett så många extrema platser, hur mycket minns man. Vad tar man med sig?

- Massor, det är också fördelen med att jag älskar att fota och filma. Eftersom jag är äventyrare har det ju gjorts böcker och filmer från det expeditioner jag gjort, det gör det lättare att minnas även med åren. Men också det här med att resa till något, inte ifrån något. Det är det jag är glad för, att jag hittat en balans mellan det extrema, att skida själv på en ogästvänlig plats, och att kunna glädjas åt det man har hemma, med barn och familj. Att kunna glädjas i det lilla äventyret runt hörnet.

Har du någonsin tvekat inför ditt yrkesval?

- Nej, men jag har valt att vända emellanåt. Senast när vi seglade Nordostpassagen valde vi att vända för att det var för farligt. Vi inväntade bättre omständigheter och då försökte igen. Man kan inte alltid lyckas, det är först när man har gett upp som man har misslyckats.

Vilket ögonblick har etsat sig fast mest?

- Det är svårt att sätta fingret på, det är en massa fantastiska upplevelser. Det är vårt att säga, det är ju det roliga också. En fin skidtur i Sälen kan vara lika fin som något extremt, exotiskt långt borta. Det är viktigt att hitta den glädjen. Det viktiga är att hitta en glädje i att vara hemma.