Det var i måndags jag läste att Mats Odersjö försökte förklara varför han fått sparken. Han sa att det är ju så i den här stan med whistleblowers och allt som dragit igång, man vet aldrig vad man kan bli anklagad för.

Det kan räcka med att ha fel färg på tröjan eller bli osams med grannen. Att göra misstag är en sak. Att missbruka sin makt är mycket värre. Färgen på tröjan är faktiskt oväsentlig.

Han sa att han kanske tänjt något på regelverket, vilket är en sorglig underdrift.

Mats Odersjö har grovt åsidosatt sina befogenheter som chef för stiftelsen.

Stiftelsen Göteborgs studentbostäder heter just så därför att det är studenter som ska få hyra bostäder.

Det kan inte vara svårt att förstå för någon. Förutom för Mats Odersjö då.

Först kommer ilskan och sedan uppgivenheten. Det är bra att det kommer fram, det är bra att egenkontrollen fungerar.

Men varför är det såhär i Göteborg?

Denna stad där studenterna år efter år har skrikit efter bostäder och där de är en så viktigt pusselbit i byggandet av ett framgångsrikt samhälle.

Det är så tråkigt, så tråkigt och det hjälper knappast att vara arg och besviken.

När nästa vd efterlyses vill jag inte se att de vill ha någon som kan ha många bollar i luften eller är kreativ - det räcker med en stor dos sunt förnuft och fötterna på jorden.

Trist rekordelighet, tack.