Mitt i all turbulens kring Socialdemokraterna höll Göteborgs universitet ett seminarium på Jonsereds herrgård med titeln Arvet efter Palme.

Anna Johansson S-ordförande i Göteborg, Lars Stjernkvist, kommunstyrelsens ordförande i Norrköping och tidigare partisekreterare i S och Henrik Berggren, författare till den stora Palmebiografin som kom häromåret diskuterade under onsdagseftermiddagen vad Palme betytt och eventuellt fortfarande betyder.

Partiet hade inte vågat

Seminariet var bokat sedan ett år, men i ljuset av den pågående S-krisen fick frågeställningen ny aktualitet.

– Skulle Olof Palme kunnat bli partiledare i dag, kunde Lars Stjernkvist inte avhålla sig från att undra trots att han inledde med att säga att det var skönt att träffa socialdemokrater, statsvetare och journalister utan att behöva prata kris.

Hans svar blev att han inte tror att partiet skulle haft mod nog att välja en person som avviker så mycket från bilden av en socialdemokrat som Palme gjorde. Och det var inget han var nöjd med.

– Det farligaste S kan göra är att sluta sig inåt och titta bakåt, sa Stjernkvist.

Anna Johansson var inne på samma tema.

– Socialdemokratin ska ha blicken riktad fast framåt, uppåt, sa hon.

Palme hennes barndomsidol

Anna Johanssons bild av Palme är att han var hennes barndomsidol. Och hon hade svårt att tro att någon har Fredrik Reinfeldt eller Göran Persson som barndomsidol. Samtidigt varnade hon för ett dogmatiskt Palmehyllande inom partiet.

– En del förhåller sig till Palmes ord som ortodoxa tolkar religiösa skrifter.

Hon ville också påminna om att Palme faktiskt förlorade två val i rad och sedan kom tillbaka och vann.

– Det kan man tänka på i dag, sa Anna Johansson, som tog fram Palmes vilja att förändra, hans civilkurage och starka moraliska hållning som det som inspirerar henne som politiker.

Flyttade fram positionerna

Henrik Berggren såg tre områden där han menar att Palme spelat en viktig roll och flyttat fram positionerna: utrikespolitiken, jämställdheten och utbildningspolitiken.

– Allt han gjorde inom utbildning tycker jag inte är bra, han bäddade till exempel för marknadens intrång, men han ledde övergången från ett system med en elitutbildning till en breddutbildning med kraft och beslutsamhet.

Just Palmes person, hans retoriska förmåga och briljans var det många som återkom till under diskussionen.

Ingen vidare kock

Joakim Palme, professor i statsvetenskap i Uppsala, tycker att det finns anledning att ha en lite mer nyanserad bild av hans pappa.

– Han var inte briljant på allt. Han var ingen briljant kock till exempel.

Joakim Palme är dock kritisk till bilden som bland andra Leif GW Persson målar upp av Olof Palmes roll i Geijeraffären där Palme beskrivs som en lögnare.

– Jag har läst brevet Olof Palme skrev och där finns ingen lögn. Jag tror det skulle kunna vara intressantare för journalister att titta på IB-affären där olika lojaliteter inte är alldeles klara, men alla tycks haka på samma tåg, sa Joakim Palme.

Betonade frihetsfrågorna

Bengt Göransson, utbildnings- och kulturminister under Palme, lyfte fram att Palme bröt mot en patriarkal tradition inom arbetarrörelsen där fackföreningsledare uppfattades som "storpappa" som tar hand om de sina.

- Göran Person tog den rollen. Palme blev däremot aldrig nån storpappa utan betonade frihetsfrågorna.

Det fick Lars Stjernkvist att hoppa till. Han hade häromdagen blivit kallad just "storpappa" av en grabb i Norrköping och känt sig hedrad av epitetet.

- Det här måste jag tänka på, sa Lars Stjernkvist.