Vad ska du göra i helgen?

- Jag kommer nog att jobba hela helgen. Har haft semester några dagar så nu får jag tugga i mig allt som är ogjort efter jul och nyår. Jag kommer vara i Stockholm och har gäster i stan från USA, men det blir nog inget vilt och avancerat.

Vad gör du nu för tiden?

- Vi har varit på turné i flera år med bandet. Vi gjorde comeback i slutet av 2006 och har turnerat konstant sedan dess. Men nu ska vi ta ett break.

Hur stora är Ace of Base i världen i dag?

- När vi spelade i Wroclaw i Polen vid nyår var det 200 000 personer i publiken. Det är en jävla massa.

Spelar ni något i Sverige?

- De sista åren har vi inte spelat så mycket i Sverige. Det har ju aldrig varit vår marknad direkt men det är kul att komma hem ibland och göra några spelningar.

Varför är Sverige inte er marknad?

- Den traditionella avundsjukan drabbar. När man lyckas för är det svårt att få acceptans för det men det är inget jag gråter mig till sömns för. Någon gång innan man dör får man kanske acceptans för det man ställde till med på 90-talet i Sverige också.

- Det finns inte en enda bra svensk artikel om Ace of Base från 1992 till år 2000. Folk säger att de skäms för att de är svenskar för att vi kommer härifrån. Recensenter har skrivit att det är som att få en spya i ansiktet att lyssna på vår musik. Lasse Anrell sade i tv att vi var lobotomerade. Men så har vi fått fem av fem i betyg i både Rolling Stone och Billboard Magazine.

Vad gör du vid sidan av musiken?

- Jag har fokuserat på en del annat än musiken. Jag jobbar på ett inkubationsföretag med att stötta forskare och utveckla deras idéer. Jag är ansvarig för hela bolagets globala business.

Hur kom du in på det?

- Jag har jobbat en hel del med investeringar de senaste 20 åren, gjort mycket business i Indien och Kina. Det är väldigt inspirerande, vi har tre personer från Nobelkommittén i våra styrelser.

- Det är inte helt annorlunda att jobba med forskare och med musiker. Båda grupperna har ibland lite svårt att kommunicera och förstå, personligheterna är lika.

Hur mycket pengar har du?

- Det är väl inte så intressant att prata om? Jag har så att jag klarar mig ett tag till.

Det har ryktats en hel del om dig och vit makt-kopplingar, hur känner du inför det?

- Det jag gjorde när jag var jag tonåring, det skulle jag inte göra om i dag. Men det är ju konstigt att man alltid ska behöva prata om det med journalister från Göteborg.

- Det är mycket som är taget ur luften. Det är en tonårssyn som jag hade och det hade jag helst haft ogjort. Men då hade jag säkert hittat på något annat rackartyg. Jag lämnade den världen och satsade på musik i slutet av 80-talet. Det är ett av mina starkaste och bästa beslut

Vad gjorde du på semestern?

- Vi har varit i Sydafrika och närliggande länder och sedan på jobb och möten i Dubai och Abu Dhabi. Det har varit ganska lugnt och familjeliv med barnen. Dubai är väldigt barnvänligt. Det är skönt att vara hemma men lite kallt.

Hur ofta är du i Göteborg?

- Inte så ofta som jag skulle vilja vara men jag har bandkolleger och min familj där. Jag är där kanske fem-sex gånger om året.

- Det blir svårt för Göteborg att konkurrera med nya nationalarenan i Stockholm. Ullevi har ju varit en drivkraft för pulsen i Göteborg, så vi får se hur det går nu. Men det är väldigt roligt med Petter Stordalens posthotell, det ger nog ett enormt uppsving för Göteborg. Kul att någon vill satsa på någon sådan nivå där.

Känner du Petter Stordalen?

- Absolut, vi har träffats flera gånger.

Har du något favoritställe i Göteborg?

- Det är en bra puls runt Avenyn och i Vasastan, en massa bra restauranger. Sjömagasinet är något jag går på ganska ofta. Det är fint att kunna visa sina gäster hur riktig fisk och skaldjur ska serveras. Det finns inte riktigt på den nivån i Stockholm.

Finns det något du skäms över?

- Jag springer inte runt och skäms. Jag försöker lära mig av mina misstag och inte göra om dem.

- Det är saker som det vi pratade om tidigare, med gäng och sådant. Det var förstås fruktansvärt och kunde ha blivit jävligt mycket värre om man inte hade vaknat till liv och tagit ett steg bort från den skiten. Gängbildning är fruktansvärt och det är lätt att dras in i det.

Var det en hård uppväxt i Göteborg?

- Det är fortfarande väldigt hårt i Göteborg. Det har länge varit den staden som har mest gäng, fast nu kanske Malmö har gått om. Men i Göteborg var det väldigt brutalt våld tidigt på 80-talet. Då var jag 11-12 år gammal och tänkte inte så mycket på det, men det blev råare och råare och folk började ha skjutvapen och så.

- Det är svårt att se varför just Göteborg är på värstalistan. Det är mycket värre än i Stockholm av någon anledning. Så har det varit så länge jag minns. Förr var det syntare, hårdrockare, skins och mods. Nu är det mc- och fängelsegäng.

Varför flyttade du tillbaka till Sverige 2010?

- Jag var tvungen att ta ett beslut. Det gick inte att flacka runt när man har tre barn. Det var ett beslut om min son skulle börja i skolan Sverige eller i London. Vi hade haft hemlängtan i flera år och vi har mycket kompisar i Stockholm. Har startat några nya business här också.

Vad är du mest stolt över?

- Allt som mina barn gör. Men jag är förstås även lite stolt över att lyckas med den musik som ingen över huvud taget trodde på. Vi fick inte ens skivkontrakt i Sverige och har blivit bespottade här sedan dess. Vi kämpade i åratal innan vi slog igenom.

Har du begått något brott?

- Jag har inte varit så brottslig men det har varit en hel del slagsmål i livet. Så jag kanske har slagit någon på käften, men det var 27 år sedan.

När har du varit riktigt rädd?

- Jag har nästan dött i helikopterolyckor, flygolyckor och bilolyckor. Jag har sluppit undan döden med millimeter.

- Jag hade två upplevelser under en månad. Det började med när jag flög från Bangkok till Köpenhamn och två av fyra motorer dog. Vi flög så i nästan två timmar och vi visste att vi bara hade två av fyra motorer, men vi inte visste varför de andra hade lagt av. Det var två otroligt spända timmar innan vi landade igen.

- Någon månad senare flög vi helikopter i Saint-Tropez. Sedan stod vi med en cabriolet vid parkeringsplatsen. Vi stod där i två minuter och diskuterade var vi skulle åka, och precis när vi skulle köra ut på gatan hörde vi en krasch. Det kom en Porsche och flög i 200 kilometer i timmen. Han kraschade, snurrade över hela vägen och krossar allt i sin närhet. Det var två bilar som hade rejsat, bilarna var stulna och förarna var totalt superfulla eller höga. Hade vi kört ut där så hade inte någon av oss överlevt. Porschen var helt hoptryckt och ur bilen kom en blodig men levande människa. Vi överlevde med bara några sekunder.

- Jag har nog redan förbrukat alla de liven som en katt har. Jag lever på reserven.