År 2007 trodde regeringen att den på två år skulle klara att utrota hemlösheten bland barn. Det året presenterades en hemlöshetsstrategi med en nollvision för vräkningar av barnfamiljer.

Tyvärr verkar det sedan ha tillstött någon komplikation, för i stället vräktes 2631 barn. Detta enligt Kronofogdens statistik för 2008-2011. I fjol berördes 663 barn av vräkning, varav 31 i Göteborg. Året innan var det 632 i hela landet och 23 barn i Göteborg.

Men det är stora skillnader mellan kommunerna, de tre storstäderna till exempel. I den minsta av dem, Malmö, vräktes flest barn i fjol: 39. I Stockholm var det 27, tio färre än året innan.

Det leder nu till politisk strid, kring frågor som:

• Ska vräkningar av barnfamiljer förbjudas? Ja, säger Miljöpartiet och Vänsterpartiet och får stöd av exempelvis Stadsmissionen. Nej, sa Håkan Juholt i en GP-intervju i våras och hamnade därmed på samma linje som regeringen.

• Ska kommunerna tvingas ta större ansvar? Ja, tycker oppositionen, men även Barnombudsmannen, Kronofogden och regeringens egen expertgrupp. Nej, svarar regeringen, eftersom kommunerna är så olika är frivillighet bättre.

Regeringens frivillighetslinje ska nu genomdrivas av en särskild samordnare, kristdemokraten Michael Anefur, som började arbeta den gångna veckan. Framför allt ska han stötta mindre duktiga kommuner och få dem att samverka med bostadsbolagen, efter förebild från de mest framgångsrika kommunerna. I torsdags beslutade regeringen också att även länsstyrelserna ska hjälpa till.

Men regeringens egen expertgrupp tycker inte att det räcker och på självaste julafton skrev forskarna en arg debattartikel i Dagens Nyheter, om att regeringen inte genomfört något av gruppens förslag. Exempelvis vill de skärpa socialtjänstlagen, så att kommunerna måste arbeta för att förebygga vräkning av barnfamiljer. Det kravet har också kommit från Barnombudsmannen och Kronofogdemyndigheten, eftersom en del kommuner inte har något sådant arbete alls.

Fast att stoppa vräkningar av barnfamiljer var bara ett regeringens mål i hemlöshetsstrategin 2007. De andra var att alla ska ha tak över huvudet, att färre personer som skrivs ut från institutioner ska vara utan ordnad bostad, att det ska bli lättare att komma in på den ordinarie bostadsmarknaden och att antalet vräkningar ska minska.

Hur gick det med de målen? Något slags facit kom i tisdags, då Socialstyrelsen presenterade sin första kartläggning av hemlösheten sedan 2005.

På två punkter tycks regeringen ha varit framgångsrik. Antalet som sover ute har minskat från 950 till 280 (även om statistiken är osäker). Också kommuner som Göteborg, som tidigare var helt emot en tak-över-huvudet-garanti, har blivit mer generösa mot uteliggarna.

Dessutom visar Kronofogdens statistik att det totala antalet vräkningar faktiskt minskade rejält 2011, till 2802 fall. Tidigare har siffran legat över 3000 fall år efter år.

Däremot tycks det bara bli svårare att komma in på den ordinarie bostadsmarknaden. En allt större del av de 34 000 hemlösa har inte psykiska problem eller missbruk. De kan bara inte få en bostad.

Och där syns ingen ljusning. Om Sverige står inför en lågkonjunktur med sjunkande byggande och fler arbetslösa kan den gruppen växa skrämmande snabbt.