Vad ska en bra film innehålla?

- Ja du, den kan se ut på så många sätt. Jag tycker en bra film får mig att tänka på saker i mitt eget liv. Jag vill gå i dialog med filmen. Och så vill jag ha en upplevelse av ljud, bild, musik. Det är ju det som gör film så speciellt och bra att allt det samverkar.

När fick du din första stora filmkick?

- Det var nog A Clockwork Orange som jag såg i Stockholm när jag var 16, kanske. En kompis och jag hade åkt dit själva, så minns jag det i alla fall. Vi ville hitta en annan sorts film än dem vi hade sett tidigare. Det var en otroligt obehaglig upplevelse. Jag är väldigt rädd av mig och hatar våld. Så de där bilderna manglade mig på ett oförglömligt sätt. Otäckt och väldigt bra.

På tal om det, finns det någon filmgenre du helst inte ser? Skräckfilmer kanske inte kommer överst på den listan eller?

- Nej, jag undviker skräckfilmer. Jag vet ju hur det är att vara rädd, Fast ibland finns det en vits att ändå se sånt man är rädd för. Det kan ge en skön känsla efteråt. Fast jag blir hellre rädd på ett annat sätt. Andra genrer jag är trött på är amerikanska romantiska komedier. Jag har sett jättemånga men fick helt nog. Mitt i Bröllopsfixaren, tror jag det var, kände jag bara nej, never again. Jag har haft en lång paus från deckare också, läste massor mellan jag var 10 och 30, men det kanske kommer tillbaka.

Du är konstnärlig ledare för filmfestivalen. Vad gör du egentligen?

- Jag är ansvarig för filmprogrammet. Det betyder inte att det bara är jag som ser alla filmer. Vi är en grupp på 20 personer som väljer filmer till festivalen. Jag ska också ta tillvara idéer och fungera som bollplank. Vara med här och där.

Hur mycket film ser du på ett år?

- Det kanske blir en om dagen om man slår ut det. Ungefär 350 filmer i alla längder. Jag tycker att det är viktigt att varje film får en chans. Det är en karmagrej, jag ser färdigt även om jag inser att den här filmen inte är något för oss eller vår publik.

Så du snabbspolar inte då ?

- Generellt ser jag färdigt filmer. Alla filmer är historier och jag vill se vad just den historien är för någon.

Går du på bio eller ser du mest film hemma och på jobbet?

- Nu har jag suttit i Guldbaggenomineringsjuryn och sett många filmer. Det har varit intensivt och nu blir jag "utsläppt" igen och kan se ikapp några filmer på bio jag missat. Jag ska gå på Tinker, Tailor, Soldier, Spy, Shame och The Girl with the Dragon Tattoo.

Var går du helst på bio?

- Det blir Hagabion, Roy och Biopalatset, de ligger närmast där jag bor. Men jag var på Bergakungen och såg Tintin med min dotter för ett tag sedan. Och så gillar jag Cinematekets visningar på Capitol med gonggong och allt. Det är jättefina visningar.

Saknar du de äldre stora premiärbiograferna?

- Ja. Draken var öppen under ett tag och jag såg Lost in Translation och Big Fish där. Den saknar jag. Och Palladium och Victoria som nu är klädbutik, det är jättetråkigt att de är borta. Jag är nostalgiker och saknar de gamla singelbiograferna.

Är det OK att äta popcorn på bio tycker du?

- Javisst. Det man inte får göra är att prata i mobil. Det är absolut förbjudet. Om man glömt att stänga av och det ringer slår man av den på en gång. Är det jätteviktigt får man gå ut och ringa upp. Annars får man göra vad man vill tycker jag.

Vilka platser är du helst på i Göteborg?

- Jag gillar Järntorget som är festivalcentrum. Jag gillar det området året runt. Och Andra långgatan, Slottsskogen och Röda sten. Jag är väldigt nöjd med västra Göteborg. Och så har jag precis upptäckt Änggårdsbergen, fint för långpromenader.

Om du skulle förflyttas hundra år tillbaka i tiden eller hundra år framåt, vad skulle du välja?

- Framåt, absolut. För hundra år sedan hade inte kvinnor rösträtt, inte alla män heller. Och det hoppas och tror jag att vi har kvar om hundra år. Jag är optimist. Hur det än ligger till med vattennivåer och så.

På tal om kvinnor och män och rösträtt, filmbranschen verkar krylla av män med makt. Varför är det så?

- Jag tror att det är så här: att bli filmare, regissör eller manusförfattare, att vara så besatt av sin verksamhet är något som tjejer inte uppmuntras till. Det avviker från normen och är en obekväm roll som har ett högt pris. Det är lättare att göra annat. I kulturbranschen finns mycket kvinnor men oftast i andra positioner. Det börjar redan när man är barn.

Vad gör du för att ändra på detta?

- På festivalen ser vi till att ha lika många kvinnor som män i jurys och försöker tänka på detta i nomineringar men det är inte alltid lätt. Särskilt i den nordiska tävlingen är det svårt med ett väldigt mansdominerat startfält att utgå från. Det är lättare i kortfilmstävlingen och i nomineringarna till internationella debutfilmer. Och så tänker vi på vilka vi bjuder in förstås. Jag har märkt att kvinnor oftare tackar nej. De reser inte så mycket och vill gärna ha familjen med sig, vilket jag förstår. Nu ville vi gärna ha regissören Jessica Hausner som regisserade Miraklet i Lourdes som juryordförande för en av tävlingarna, hon ville ha med sin familj och då ser vi till att det är möjligt.

Hur tänker du om att kvinnor oftare säger nej?

- Jag försöker själv att säga ja och inte ta det så allvarligt. Jag tycker att kvinnor oftare skulle kunna säga ja och inte fega ur när de blir tillfrågade. Man behöver inte vara världsbäst. Jag försöker tänka att OK jag får väl vara den som inte vet allt den här gången.

Nu är det tre veckor kvar till festivalen öppnar. Förbereder du dig på nåt särskilt sätt? Pasta och höghöjdsträning, sova mycket eller vad?

– Nja, från och med nu koncentrerar jag mig på att se de festivalfilmer jag inte hunnit se. Och så förbereder jag mig grundligt för masterclassarbetet. Det är fokus just nu.

Men något utanför jobbet då?

– Jag går långpromenader, har inte blivit så mycket under jul- och nyårshelgerna, för att vara pigg och glad under festivalen. Och så ska jag gå till frisören. Är visst tio minuter sen redan.

Oj då. Då får du klippa dig i lugn och ro nu. Lycka till med festivalandet.