Hur är det att spela i Göteborg?

– Göteborg är alltid nice. Det är en trevlig stad med trevliga människor. Jag har hängt där ganska mycket och har gjort en del samarbeten med Medina bland annat.

Du har fyra barn. Vad har du för uppfostringsfilosofi?

– Gör vad du vill men ta konsekvenserna av det. Om något av barnen skulle snatta så kan de vänta sig en enkel resa till Kenya liksom.

Ja du håller på och bygger hus där?

– Ja, jag bygger en stor studio med bungalowhotell. Det är tänkt att bli en samlingsplats för musikintresserade dit man kan komma och bo och spela in musik.

Funderar du på att emigrera?

–Emigrera och emigrera… Man kan ju verkligen känna för det under en kall vinter i Sverige. Men jag har barn och det skulle bli svårt att bara rycka upp dem, de har ju sin vardag här. På lång sikt så skulle det vara schysst att flytta dit. Det jag bygger upp där är större än det jag håller på med här i Sverige. Jag har startat ett juniorfotbollslag därnere som har blivit väldigt framgångsrikt. 80 procent av killarna i laget kommer ifrån extrem fattigdom. Men det är inte så att jag har gett ett gäng fattiga ungar en boll, utan det är verkligen en satsning. Genom fotbollsklubben har jag kunnat hjälpa dem med utbildning, kläder, allt möjligt. Det här projektet är min största passion just nu. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att man har ett ansvar för andra människor.

Vad har du annars för projekt på gång?

– Jag har mitt klädmärke, två nya album och en långfilm på gång. Jag håller på och skriver manus tillsammans med en manusförfattare och en polare. Det handlar om en 30-årskris berättad ur ett underdog-perspektiv. Den blir lite som en blandning av "Medan vi faller" och "I Kina käkar de hundar".

Har du själv haft någon 30-årskris?

– Nej, det kan jag inte påstå. Jag är 32 år och har 4 ungar som är friska och har mat i magen. Jag lever i en pojkdröm och har haft turen att slippa arbeta i hela mitt liv, spenderar hela dagarna med att sitta och lyssna på beats eller stå på scen. Då får man inte en trettioårskris på samma sätt som om man kanske hade stått och slavat på posten hela livet.

Du har sagt någon gång att du var Sveriges första gatubarn, vad handlar det om?

– Alltså det var en grej som SVT gjorde för länge sedan om barn som levde på gatan i Sverige. De klippte bort mitt ansikte men man ser mig bakifrån och mina fötter och så. Jag var typ 14 år och hade rymt från ett fosterhem. Jag har med det klippet i videon till låten Hip-Hop.

Hur var det att leva på gatan?

– Det var en kort period. Och det är fortfarande Sverige vi pratar om. Det var inte så att jag stod i ett gathörn och tiggde pengar och sniffade lim. Det var inte Indien liksom. Jag sov hos polare här och där. Någon natt fick man bädda i en källare. Det pågick kanske ett halvår.

Vad tror du att din uppväxt har betytt för den du har blivit?

– Från att min mamma gick bort när jag var 13 till 18-19 årsåldern var det ganska kaosartat. Jag blev tvungen att växa upp i förtid. Jag fick min första lägenhet när jag var 16 år gammal och har varit tvungen att ta mycket ansvar.

Hur såg din vardag ut?

– Jag var en unge utan särskilt många vuxna förebilder med ett stort intresse för musik. Hip-Hop var ju inte alls lika stort på den tiden. Vi spelade in YO! Mtv raps på videoband en gång i veckan och det var det enda som visades. Vi drog runt på festivaler i hela Sverige för att få se Hip - Hop, utan att tänka på var man skulle slagga eller hur man skulle ta sig in på området.

Vilka är mest intressanta inom svensk hip-hop just nu?

– Adoo -en begåvad kille från Göteborg. Och Abidaz och ICE, två killar från Stockholm.

Du dömdes till samhällstjänst för ett tag sedan. Hur går det med den?

– Jag krattar löv på en kyrkogård, det är ingen stor grej. Det är bättre än fängelse. Jag gjorde första passet förra söndagen. Det var första gången jag har utfört ett riktigt arbete, haha.

Funderar du mycket över ditt "personliga varumärke"?

– Nej, alltså jag behöver inte bry mig. Jag har en väldigt lojal fanbase som gillar mig för att jag inte går på kändisfester och sådant. Jag är inte den typen av artist. Jag har kunnat leva på att släppa renodlad hip-hop och behöver inte synas och göra intervjuer för att folk ska vara intresserade av min musik. Jag ligger på Sveriges största skivbolag utan att ha en enda radiohit. Jag behöver inte apa mig i Veckorevyn.

Är du duktig i köket?

– Inte övergrym. Men jag lagar rätt bra mat. Det funkar inte att inte kunna laga mat när man har barn som är hungriga. Så bra med pengar har jag inte att jag kan ta med dem på restaurang varje dag. Sedan tycker jag att det är en del av manligheten att kunna laga mat.

Hur är du att leva med?

– Jag har levt med en person lite fram och tillbaka i arton år. Jag tror hon tycker det är ganska soft att jag inte har ett jobb att gå till. Jag sköter barnen på dagarna med hämtning och lämning och så och spelar på kvällar och helger. Vi har också haft turen att kunna göra väldigt mycket ihop. Vi har rest runt halva världen tillsammans.

Hur har ni fått det att fungera så länge?

– Vi träffades i samma veva som jag förlorade min mamma när jag var tretton. Jag har fått barn med andra kvinnor under våra uppehåll – det har varit lite fram och tillbaka med oss. Men nu känner väl båda att "vem fan pallar att börja om med någon annan?" Vi har gått igenom så mycket ihop och nu har vi det väldigt bra.

Vad är hemligheten?

– Vi respekterar varandra. Och vi är vänner, jag kan vara ärlig med henne. Vi behöver inte hålla på med svartsjuka och sådant småbarnstjafs. Vänskapen tror jag är det viktigaste. Hon är helt grym.

Hur många gånger har du varit kär?

– Inte många. Eller man har väl varit tillfälligt kär sådär. Men livslång kärlek känner jag bara till barnen och kvinnan jag lever med.

Har du dejtat någon som är kändare än du?

– Jag dejtade ju Robyn en gång i tiden. Men det var längesedan. Jag är inte direkt ute efter att träffa kändisar. De flesta i min umgängeskrets är inte det om man säger så.

Kan du försörja dig på din musik?

– Ja, absolut. Folk som hävdar att det inte finns några pengar i musikbranschen är folk som det går dåligt för.

Det ryktas att du är en jävel på wordfeud?

– Ja, det är ett kul tidsfördriv när man sitter i bilen eller bara är hemma och softar. Många laddar ner det för att de ser att jag spelar och kör för första gången mot mig. Då får de stryk.

Vad är du rädd för?

– Som pappa är man rädd för en massa löjliga saker. Som att dottern ska komma hem med sin första pojkvän, det kommer göra ont. Eller när sonen växer upp och inte är lika gosig längre. Men jag är inte rädd för att gå i en mörk skog eller så.

Du ville "avrätta" alla Hollywoodfruar nyligen. Vad var det du reagerade på?

– Äh, jag råkade kolla på "svenska hollywoodfruar" och såg en kärring som tog sin hund på massage för tre lax. Sådant spyr jag på. Jag ser dagligen ungar när jag är i Afrika som tigger om två kronor för att kunna köpa bröd. Så är det ett program som hela svenska folket tittar på där en brud skickar sin hund på massage. En fucking hund! Jag gillar hundar men det där är bara patetiskt.

Vad vill du hinna uträtta innan du dör?

– Jag vill ha fler barn. Det är väl i princip det. Men min tjej är inte riktigt med på det.