Vad gör du i helgen?

– Jag ska gå på Dramaten med min mamma och se en Norénpjäs på lördag. På söndagen ska jag på en inspelning av ett sångprogram. Jag vet inte om det är hemligt fortfarande så jag kan inte säga mer än så...

Umgås du mycket med din mamma?

– Ja, absolut. Hon flyttade upp till Stockholm för tre år sedan eftersom både jag och min bror Daniel bodde här. Hon trivdes i Stockholm och blev kvar så nu umgås vi så ofta som möjligt.

Du är från Göteborg från början, bor resten av släkten kvar här?

– Pappa och mormor och morfar bor kvar. Nu har min bror Daniel flyttat tillbaka också. Men jag är inte där alls så ofta som jag skulle vilja. Mitt favoritställe är området runt Vasaparken och Storans uteservering.

Hur tyckte du att det var att växa upp i Göteborg?

– Jag är verkligen jätteglad att jag kommer ifrån Göteborg och inte någon annanstans. Det är en storstad men ändå tillräckligt litet för att man ska hitta och känna till alla gator. Sedan är mentaliteten här helt fantastisk! Det märks verkligen när man har bott i Stockholm ett tag, det är mycket svårare att lära känna folk här. Stockholmare är så fokuserade på sin karriär. Många flyttar ju hit just för att satsa på karriären så det är en helt annan stämning.

Nu ser man dig i "Adam live" varje dag. Hur hamnade du där?

– Det var faktiskt Adam Alsing själv som ringde och frågade om jag var intresserad. Vi har träffats tidigare i olika sammanhang. Mitt kontrakt med TV4 skulle gå ut precis när "Adam live" skulle starta så han hade väldigt bra tajming.

Trivs du?

– Jag trivs jättebra. Man kan vara sig själv i det programmet. På gott och ont, haha. Jag lär mig nya saker varje dag.

Hur är Adam Alsing och Daniel Breitholtz egentligen?

– De är väldigt proffsiga och väldigt roliga. Vi har väldigt roligt även när kameran inte är på.

Har de inga dåliga sidor?

– Än så länge har jag inte märkt några. Men fråga mig igen om ett halvår.

Du har varit sångerska i gruppen Cosmo4. Hur startades den?

– Det var en befintlig grupp med fyra tjejer där en hoppade av. De sökte efter en sångerska och jag gick på audition och kom med. Till en början var det väldigt lugnt. Men efter att jag varit med i Let’s dance så började det hända grejer. Vi hade en sommarplåga med låten Peek-a-boo. Men nu har jag hoppat av, det var inte riktigt den typ av musik jag vill hålla på med. Sedan ville jag satsa på skolan också, jag gick ju på Balettakademins musikalprogram då. Jag vet faktiskt inte om gruppen finns kvar.

Finns det något du inte har gjort som du är sugen på?

– Jag har haft turen att få testa väldigt mycket. Men att spela i en stor musikal drömmer jag om. Jag skulle ju ha spelat huvudrollen i musikalen Chicago men den blev nedlagd.

Vad hände?

– Det var jättetråkigt. Jag hade fått ett långt kontrakt och tackat nej till allt annat. Innan det skulle dra igång hade jag tagit ledigt för att ta sånglektioner, danslektioner och gymträna. Jag var i mitt livs form och jättetaggad. Sedan ringde de en kväll och sa att musikalen var nedlagd. Det kändes som om någon drog undan mattan under mig.

Hur hanterar du sådana situationer?

– Jag grät i ungefär en kvart. Sedan insåg jag att man inte får några jobb av att ligga i fosterställning och gråta. Så då korkade jag upp en flaska vin och satte mig och funderade: "Vad vill jag göra? Vad kan jag göra? Vilka känner jag i branschen?". Efter bara några dagar hade jag jobb som konferencier på Idols konsertturné.

Du är gift med en sjökapten. Hur fungerar det i vardagen?

– Tidigare var han borta väldigt mycket. Han var ute på havet åtta veckor och hemma åtta veckor. Det var väl både bra och dåligt, man hann ju sakna varandra en hel del. Men sedan efter fyra år så kände jag att: va fan vi är gifta, vi kanske ska se lite av varandra också. Tidigare hade jag inte sagt något eftersom jag vet att det är hans jobb och det han älskar att göra. Men då skickade jag ett mejl och skrev att jag höll på att gå sönder därhemma av saknad. Då kom han hem. Nu jobbar han i land i Norrköping.

Har du någon dold talang?

– Jag är duktig på att baka. Jag brukar göra storbak till jul och lucia.

Vad bjuder du på om du får gäster?

– Kanske halstrad tonfisk med en krämig risotto och mangosalsa. Till efterrätt gör jag sorbet eller kladdkaka.

Är du alltid hungrig? Hälften av dina twitterinlägg verkar handla om mat.

– Jag gillar mat! Jag skulle aldrig klara en framtid där mat har ersatts av ett piller eller så. Vi har ofta middagar här hemma.

Hur var det att växa upp med en mamma som är psykolog?

– Det kunde vara lite småjobbigt ibland när hon höll på och läste av en hela tiden. Sluta, jag är inte din patient kunde man känna ibland. Men samtidigt så är ju jag en konstnärlig själ som ibland låter känslorna ta över. Då kan hon komma med bra tips och hjälp så att jag inte alldeles svävar ut i det blå. Jag kan få paniktankar av typen "om jag gör det här så kommer det hända och då kommer min man att lämna mig".

Är du rädd för att bli lämnad?

– Nej. Det skulle såklart vara fruktansvärt om min man lämnade mig. Men jag är inte rädd för att vara själv. Jag har ju levt i ett distansförhållande så jag är van vid det. Jag vet att jag klarar att vara ensam.

Vad är du rädd för då?

– Att inte få göra det jag älskar. Det kan vara allt ifrån att inte få träffa mina vänner till att inte få jobba med det jag vill.

Tror du på gud?

– Nej, men jag tror att det finns något. Det känns fruktansvärt att tänka att det inte skulle göra det. Men jag tror att vi styr väldigt mycket i livet själva. Framtiden är inte utstakad innan man föds. Allt ordnar sig för de som har gjort sig förtjänta av det.

Vilken är den vanligaste fördomen folk har om dig?

– Jag vet inte, men ibland säger folk lite förvånat "Gud vad du är trevlig" som om de hade väntat sig något annat. Det är nog en bild folk har av människor som jobbar med tv i allmänhet, att man ska vara lite snorkig. Men jag är ju en enkel tjej från Göteborg – det är inga konstigheter här.

Ja, du har lite göteborgska kvar. Vilket är ditt favorituttryck?

– Gött! Det säger jag ofta.