Vad händer i helgen?

– Jag ska förbereda mig inför inspelningen av "På spåret". Mina geografikunskaper är bedrövliga. Jag kommer ihåg spännande händelser väldigt väl, men inte var de har ägt rum. Man vill ju inte göra bort sig helt i tv. Just nu känns det som om någon ska lysa med ficklampa in i de mörkaste vrårna i mitt medvetande… och så är det helt tomt. Så jag ska se till att vattna denna öken av okunskap i geografi.

Vem av dig och Christer Lundberg blir surast om det går dåligt i På spåret?

– Vi blir båda glada om vi slipper bli som norrmannen Jahn Teigen som blev känd för att han tog noll poäng i melodifestivalen. Det hade varit hårt. Minsta lilla poäng är välkommet.

Din bok Radhusdisco har nyligen släppts i pocket. Är du nöjd med den?

– Jättenöjd, att skriva den boken är bland det jag är gladast över att ha gjort. Det är underbart att få arrangera en sådan resa för läsaren som det är att läsa en bok. Man får liksom måla med läsarens egen fantasi, även om det mesta inte är påhittat utan hämtat från min uppväxt i Trollhättan.

Hur var det att växa upp i Trollhättan?

– Vi hade väldigt tråkigt. Och det är ju tråkigt att ha tråkigt, men samtidigt tvingade det oss att vara oerhört kreativa och hitta på roliga saker själva. Jag har en massa sjuka Trollhättanhistorier som jag kan skratta väldigt gott åt, och förfasas över, idag.

Kan du ge något exempel?

– Min syrras kompis ville vara som Gene Simmons i Kiss och klippte av sig strängen under tungan för att kunna sträcka ut den lika långt som honom. Han stod där i badrummet med blodet rinnande nerför hakan. Det finns ju många som har pratat om att göra den grejen, men i Trollhättan gjorde vi det faktiskt.

Apropå sjuka grejer: det finns ett klipp på Sveriges radio där du och dina kollegor testar vilket som gör ondast, patt- eller pungslag. Hur föddes den idén?

– Vi har ju programpunkten "någon som vet " där vi använder våra 300 000 lyssnare som en enorm kunskapsbank och låter folk ringa in och fråga vad som helst. Det här var en fråga vi fick, och då var vi ju tvungna att testa vilket som egentligen gör ondast.

Man får känslan av att du tar i lite extra när du slår Christer på pungen, jämfört med bröstslaget. Har du några uppdämda aggressioner gentemot honom?

– Nej, men det bär emot att slå på ett kvinnobröst, det är emot människans natur på något sätt. Bröst är oskyldiga på ett sätt som pungkulor inte är.

Hur är din och Christers relation privat?

– Vi är bästa vänner. Han är väldigt rolig, roligare än vad han framstår som i programmet. Folk brukar säga att vi låter lika i radio. Men vi är väldigt olika. Christer står för ordning och överblick när vi jobbar ihop. Min roll är mer att rubba ordningen. Vi umgås väldigt mycket och bor nära varandra.

Du bor i Majorna, hur trivs du där?

– Det är fantastiskt. Det kändes som att komma hem när jag flyttade hit. Det är lite gistet, på ett gött sätt. Gistet och gediget.

Från början är du från Kronogården, är det "hooden" i Trollhättan?

– Ja, det är det. När jag var tillbaka där nyligen så hade de fått ny fritidsgård i Kronogården och människor jag pratade med var oroliga för att folk från andra delar av staden inte skulle våga komma dit. Området har dåligt rykte. För mig är det svårt att förstå, Kronogården är ju hemma liksom. Det är alltid väldigt roligt att komma tillbaka dit.

Hur var det att spela i Trollhättans FK?

– Jag spelade i B-laget och var ganska bra faktiskt. Håkan Mild spelade tillsammans med oss, och han blev ju en bättre fotbollspelare än jag sedan, haha. Det märktes redan då att han var en stor talang.

Vad tror du om Saab?

- "Alla vägar leder till Saab" stod det ristat på en vägg i Trollhättan som jag ofta åkte förbi när jag var liten. Man är väldigt inprogrammerad på Saab när man kommer därifrån, de flesta har ju minst en förälder som jobbar på fabriken. Men ingen av mina föräldrar gjorde det, så jag hade nog en känsla av att det inte riktigt gällde mig. Men jag hade lika gärna kunnat jobba där, och då hade jag nog varit väldigt nervös nu.

Vad tror du om Gud?

– Jag är verkligen en grubblare. Sedan tvivlar jag på allt – vetenskapen, religiösa människor och ateister. Jag tvivlar på alla som talar om hur det är. Jag är tvivlarnas tvivlare.

Var tar du vägen efter döden?

– För mig är det inte mer konstigt med en fortsättning än det faktum att vi faktiskt finns. Vi består av små vibrationer, mer av tomrum än av fysisk materia. Vi går omkring här som små vibrationsspöken. Livet är konstigt nog som det är, så det är inte mycket som skulle förvåna mig.

Vilken låt vill du ska spelas på din begravning?

– Gennesarets sjö med Kjell Höglund. Och Smalltown boy med Bronski beat.