Oskyldigt misstänkt för terrorbrott
– Det är inte okej att släpa ut ett vittne och bli behandlad som en Guantanamofånge. Nizar, 40, greps som misstänkt terrorist. Efter åtta timmar i arresten släpptes han utan en ursäkt.
Relaterat
Fakta
Fakta: Söker upprättelse
Fram till i går omskrevs han i media som ”39-åringen”, en av de oskyldig gripna i samband med bomhotet mot centrala Göteborg förra året. Nu, fyllda 40, väljer han att träda fram. ”Polisens jobb är att gripa brottslingar, men inte att utsätta oskyldiga för övervåld”, säger Nizar.
Nizar är en av de fyra män som greps förra året misstänkta för förberedelse till terroristbrott. Det var tidigt samma dag som polisen befarade att ett bombdåd skulle ske i centrala Göteborg.
Misstankarna var grundlösa och alla friades. Men elva barn bevittnade skräckfyllt hur mörkklädda insatspoliser stormade in i deras hem. Nizar, far till fyra barn, tvingades ner på knä med händerna över huvudet och vapen riktade mot sig.
Och han var inte ens misstänkt. Han skulle bara höras upplysningsvis, men fördes till arresten. Han delgavs misstanke och förhördes. Men det var ett allvarligt misstag och han släpptes ut på gatan och fick ta sig för egna ben från Aminogatan till Mölndals torg
Sedan dess har han kämpat för upprättelse, att de ansvariga ska ställas till svars och be om ursäkt. Men den 5 september kom riksåklagaren med beslutet som betyder vägs ände: ”Jag gör ingen ändring av åklagarens beslut.”
Åklagare kom med kritik, men lade ner förundersökningen. Ingen åtalas. Återstår nu gör bara en civilrättslig process med krav på skadestånd. Men det är långt ifrån säkert att det är möjligt, enligt Nizars juridiska ombud.
– För polisen är misstaget ett litet problem, men för oss drabbade vänder det upp och ner på livet, säger han.
Tillvaron känns otryggare för honom.
– Vad är det som garanterar att det inte händer igen? I helgen greps fyra personer misstänkta för förberedelse till terroristbrott i Göteborg. Många bekanta och anhöriga hör av sig och tror att det är vi igen.
– Min far ringde från Homs i Syrien och hade hört det på de arabiska nyheterna. Han tänkte att det kunde vara vi igen.
Nizar jobbar till och från, han har varit sjukskriven och frun är fortfarande dålig. Barnen, mellan tre och tolv år, går i skolan och det är full fart, säger pappan.
– Barn glömmer eller tränger bort minnena på något sätt.
De första två månaderna efter gripandet försökte han vara stark.
– Men i början på året orkade jag inte mer och sökte hjälp. Jag har fortfarande kontakt med psykolog.
Nu sitter Nizar på en bänk utanför Carlanderska. Han har varit hos ortopeden.
– En inflammation i bäckenet har gjort det svårt att stå och ligga, det gör ont och jag har gått på antiinflammatoriska tabletter en vecka. Det är stressrelaterat. Det har blivit för mycket.
