Snor man ur kaffekassan också?
Relaterat
Är det något i vattnet i Göteborg?
Något ämne som förvandlar hederlighet till girighet och förvanskar blicken för verkligheten så att det inte går att skilja på rätt och fel, ditt och mitt och vårt allmänna?
Snor man också ur kaffekassan?
Göteborgsandan, detta omhuldade ryggkliarbeteende, innebär numer inget annat än att man blåser Göteborg – om man har möjlighet. Som om pengarna i de kommunala bolagen inte har någon ägare och finns i oändliga mängder. Men det är göteborgarnas pengar.
Ursäkta mig – men jag kan berätta att de behövs på annat håll: för att fixa fler personal på dagis och äldreboende eller för att reparera utslitna spårvagnar.
Det är bara några exempel.
Det är inte lätt att hålla isär alla härvor, mutskandaler och korruptionen bland chefer och leverantörer som ska jobba för staden.
I går kom vackra kvarteret Standaret i Majorna, där färgen bleknat betydligt på fasaden under de senaste åren, i blickfånget igen och vi fick lära oss ett nytt ord: trappnosar.
På dessa små tingestar går det också att tjäna ohederliga pengar.
Man gör det, bara för att man kan. Och det verkar inte ta slut.
De nu anklagade cheferna på Spårvägen misstänks för att så sent som förra året – samtidigt som Spårvägen utreddes för en svartjobbshärva – kyligt låtit miljonfakturor för husbygget gå till företaget de jobbar på. Att det var Spårvägen själva som grävde fram den misstänka ohederligheten är en liten, men ändock, tröst i eländet.
Omfattningen, och att det sker nya avslöjanden gång efter annan, får mig att misstänka att mutor, korruption och på-gränsen-beteende är vardag och att organisationerna är så genomsyrade av detta tankesätt att man avviker om man inte försöker utnyttja systemet.
Runt om sitter naturligtvis människor som de tre aporna: inte se, inte höra, inte tala.
Att tala är silver och tiga är guld är inte sant. Det måste bli hederligt att tjalla.
Paragrafrytteri är en fin egenskap och jag önskar Göteborg en hög av strikta tjänstemän, fyrkantiga riddare med tjock hud på näsan med ett totalt ointresse av egen vinning. De behöver varken vara trevliga eller tillgängliga eller stå för någon fräck slogan.
De behöver bara göra sitt jobb, vara rädda om och bevaka det som är vårt gemensamma.
Vårt är inte ditt.*
