Men det är inte systemet som låter, utan grisarna. De vet att det snart är matdags och då säger de inte nöff, nöff. I stället gäller höga skrik och något som påminner om hundskall.

Tio minuter senare är matrännan renskrapad. Mätta ligger grisarna i halmen för en middagslur. Tystnaden sänker sig innan det åter blir drag i ladan. Genom en lucka kan grisarna året runt ta sig ut till ett inhägnat område bakom ladan.

– De är inte så sugna på att vara ute när det är kallt och mörkt och de gillar verkligen inte regn. Men från maj till november är grisarna ute och kan beta och böka hela dagarna över ett större område, säger Kerstin Fransson.

Tillsammans med sin man Jens Dahlgren driver hon gården Ebbetorp. 1998 ställde de om till Krav. Och det är inget de ångrar.

Jens tycker att de har vunnit mycket både när det gäller djurmiljön och arbetssättet.

– Och luften är betydligt bättre. Det luktar inte lika mycket gris längre, säger han.

Kerstin tycker att den stora fördelen är att slippa hantera bekämpningsmedel på åkrarna.

De senaste 30 åren har antalet grisar i Sverige minskat från 2,7 miljoner till under två miljoner. Men under samma period har det genomsnittliga antalet grisar per gård mångfaldigats.

Grisarna har alltså blivit färre och gårdarna större. På de stora gårdarna finns flera tusen djur.

Kerstin Fransson förstår bönderna som blev upprörda när Djurrättsalliansen smygfilmade deras djur. Men att det också är dags för bönderna att utveckla produktionen.

– De system vi har kanske inte är optimala. Vi måste ta till oss och lyssna på konsumenterna , säger hon.

– Grisskandalen kan förhoppningsvis fungera som en väckarklocka så att vi kan göra något bättre.

Än så länge är Krav-grisarna inte så många; en på hundra.

För Krav-bönderna är både fodret och smågrisarna dyrare. I mataffären varierar prisskillnaden, men i snitt är Krav-kött ungefär 50 procent dyrare än konventionellt svenskt fläskkött.

Men efterfrågan har ökat efter grisskandalen – i julas sålde till exempel Krav-skinkorna slut – och fler bönder ligger i startgroparna för att ställa om till Krav.

På frågan om makarna skulle kunna tänka sig att gå tillbaka till konventionell grisuppfödning blir svaret ett snabbt nej.

– Det skulle kännas konstigt och inte alls intressant. Det här är ett sätt att utveckla företaget och vi var rätt trötta på det konventionella som hade blivit en rutin. Med Krav känner vi att vi fortfarande är i en utvecklingsfas, säger Kerstin Fransson.*