Glömmer aldrig kränkningarna
Göteborg: Barnhemsbarnet Göran Wall kränktes och misshandlades i samhällets vård. – Jag är förvånad att placerade barn fortfarande råkar illa ut. Man måste dra lärdom av oss gamla.
Relaterat
Artikelbilder
Göran Wall växte upp på Vidkärrs barnhem i Göteborg. Han utsattes flera gånger för övergrepp under sin tid där. Bild: Björn Olsson
Fakta
Placeringar av barn och unga
Barn och ungdomar som far illa på grund av dåliga hemförhållanden eller eget beteende kan omhändertas och placeras utanför hemmet.
Placeringen ska i första hand genomföras frivilligt. Men det kan också vara aktuellt med tvångsomhändertagande enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
I november 2009 var 15 800 barn mellan 0 och 20 år placerade i familjehem eller HVB-hem (hem för vård eller boende).
Medianvårdtiden för de placeringar som avslutades under 2009 var drygt ett halvår.
Den totala kostnaden för placeringar av barn och unga mellan 0 och 20 år 2009 var cirka nio miljarder kronor.
Källa: Socialstyrelsen
56-årige Göran Wall blir arg när han hör att övergreppen och vanvården mot de mest utsatta barnen i samhället fortsätter även i dag. Han vet allt för väl vad det innebär. Han övergavs av sina föräldrar och placerades på barnhem som nyfödd 1954.
I 16 år bodde han på olika barnhem och fosterhem. Mellan 1955 och 1964 var han placerad på Vidkärrs barnhem i Göteborg. Han kallar barnhemmet en förvaringsplats.
– Miljön var för jävlig. Vi blev inlåsta, de kopplade polisgrepp, tryckte ner oss och satte sig på bröstet. Jag blev nerslängd av en vårdare från andra våningen så att jag hamnade på första våningen. Vi gick också på mediciner för att hålla oss lugna, säger Göran Wall.
Han minns också Slussen. Där blev barn inlåsta i ett litet rum för sig själva som bestraffning, till exempel om de försökte rymma. Göran Wall hamnade där flera gånger. Rummet var litet med säng, stol och bord. Ingen berättade hur länge man skulle vara isolerad från de andra barnen. Ibland blev det ett par dagar, ibland någon vecka.
– Det var socialtjänsten som gjorde att jag inte blev Guds bästa barn. Jag föddes ju inte besvärlig, jobbig och aggressiv. Men det var aldrig någon från socialen som frågade hur jag hade det.
Göran Wall anser att socialtjänsten måste bli bättre på att granska och följa upp de omhändertaganden som görs. Men framför allt tala med barnen.
Även om han är säker på att det finns goda exempel på fosterfamiljer och institutionsvård tycker han att det är skrämmande att historien upprepar sig.
– Då som nu handlar det om trasiga barn. De går inte att laga på en månad. Politikerna och socialtjänsten måste ta sitt ansvar. Men i slutändan handlar allt om pengar. Frågan är bara hur mycket vi vill satsa på de här barnen.
Göran Wall lät sig inte brytas ner av sin tuffa barndom. Han bestämde sig för att göra något av sitt liv. Han utbildade sig till förskolelärare och jobbar i dag på Lärarförbundet. Han har också två barn.
Däremot bär han med sig svåra minnen som fortfarande påverkar:
– Jag har svårt att känna tillit och släppa in människor i mitt liv.
!
Kontakta GP
