Ett ärrat parti fyller fyrtio år
Kommunistiska partiet fyller 40 år och firar med en artistgala på biografen Draken i Göteborg på lördag.
Relaterat
Fakta
Kommunistiska partiet
KPML(r) bildades 1970 när en grupp bröt sig ur Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (KFML) och bildade det enligt den egna historieskrivningen mer revolutionära förbundet, i protest mot KFML:s mer studentikosa syn på arbetarklassen. 1977 ombildades förbundet till partiet KPML(r). 2005 slopade man det klumpiga namnet och heter sedan dess Kommunistiska partiet.
Partiordförande är Anders Carlsson. Partiets organ heter Proletären och tidningen ges ut veckovis.
Partiets största affischnamn Sven Wollter kommer och på programmet står bland annat nytolkningar av Joe Hills sånger med Lucas Stark, Andra Generationen och poesi av Jenny Wrangborg.
- Sven Wollter ska sjunga sånger och lite sådant, men det är hemligt. Man får komma och titta, säger Robert Mathiasson från Kommunistiska partiet, en av de huvudansvariga för galan.
De 700 biljetterna till galan är nästan slutsålda och festen är den största på tio år. Efter den tre timmar långa galan blir det efterfest i partiets lokaler på Fjärde Långgatan.
Fakta/Bakgrund
Enkät
Vilket är ditt bästa revolutionära minne?
Vad spelar Kommunistisk partiet för roll i dag?
Maria Hörnelius, skådespelerska
- Det är nog frigivningen av Nelson Mandela. Det var fantastiskt stort.
- Åh, vad svårt. Men att man håller fast vid sina idéer. Och som jag ser det är socialismen den enda vägen att klara av alla problem vi har på jorden i dag.
Ulf Bjereld, numera S-märkt statsvetare
- Vietnamns seger över USA inför första maj 1975. Det var mycket starka känslor och en oerhörd glädje över att terrorbomberna som fälldes inte gav den utdelning som USA hade hoppats på.
- Partiet spelar en mycket liten roll i dag. Storhetstiden var i slutet av 70- och i början av 80-talet då partiet framgångsrikt bekämpade de socialdemokratiska fackföreningarna och verkligen visade på partiets kraft.
Claes Malmberg, skådespelare och ståuppkomiker
- Jag har inga revolutionära minnen, jag var så liten då. Men jag var där och spelade ibland när jag var 17 och övade på min stand-up. Det fanns alla sorters människor där, både trevliga och en del mindre trevliga. Machokulturen som fanns inom partiet tyckte jag var ganska besvärande.
- Om man ska vara krass så spelar de ingen roll i dag.
Dan Berglund, vissångare
- Jag har inga, men jag var med om ockupationen av Hagahuset som 18-åring. Det var kravaller mitt i natten och jag minns att en brinnande tunna rullade över gatan. Jag var rejält rädd och det var det många som var. Men det var kul på något sätt.
- Jag tror inte att de spelar någon roll i dag. Verkligheten har dementerat deras idéer.























