Klicka på texten här intill. Så kan det se ut för någon som lider av dyslexi.

Albin har bankat pannan i bordet många gånger av ilska och vanmakt. Han fattade inte varför han inte kunde läsa och förstå text som alla andra.

– Jag fattade nada och trodde att jag var dum i huvudet, säger han.

Av skolan uppmanades Albin Cannerheim att kämpa på och hans föräldrar att inte låta honom tappa läsglädjen.

– Vilken läsglädje? Han hatade att läsa. Jag vet inte hur ofta läxläsningen slutade med att vi bråkade. Jag blev arg på Albin och Albin blev arg på boken, säger Cilla Cannerheim, mamma.

När paret Cannerheim bad Rosendalsskolan i Björkekärr att utreda sonen för dyslexi blev svaret att se tiden an och avvakta till årskurs tre.

Motiveringen var att vissa barn tar längre tid på sig för att lära sig samma sak som alla andra.

Att ställa sig och vänta i den tvååriga kön till sjukhuset logopeder var uteslutet. Beslutet blev att bekosta en utredning privat.

– Följ magkänslan och tillåt inte skolan att bara säga vänta och vänta. Den här diagnosen betyder allt för Albin. I dag är han en gladare kille med bättre självförtroende inför att övervinna sitt hinder och vi vet bättre hur vi ska hjälpa honom, säger Cilla Cannerheim och tillägger:

– Men en diagnos på bordet tvingas skolan att agera. Om vi hade väntat med utredningen till tredje klass hade han hade haft svårt att komma igen i skolarbetet

Ulla-Britt Gustafsson är rektor vid Rosendalsskolan.

Varför väntar ni till årskurs tre för att göra en dyslexiutredning?

– Det är det rådet vi har fått. Men om barnen är hjälpta av en utredningen tidigare så får vi se över våra rutiner men det är inget som har framförts till oss, säger hon.

Hur ser du på att föräldrar betalar utredning själva?

– Det är inte bra, skolan ska vara avgiftsfri för föräldrarna.

Tänker du betala utredningen i efterhand?

– Den tanken har inte slagit mig, det får jag fundera på.