Lennart Larsson var ombord på sista vagnen, när tåget från Lindome anlände till Göteborg 07.20 på torsdagsmorgonen.

- Det var såphalt när jag gick av. Jag kunde inte stå stilla, fastän jag har bra skor med kraftiga sulor. Jag bara gled ner mellan två tågsätt, eftersom perrongen lutar någon grad, berättar Lennart Larsson.

Därnere låg Lennart Larsson tills någon vänlig själ, med mindra hala skor, räckte honom en hand och drog upp honom igen.

Det är då sinnet rinner till för Lennart Larsson. Han tar sig till Tidpunkten, som avsvär sig allt ansvar för isgatan på perrongen. Han fortsätter till biljettkontoret, men möts av samma ursäkter.

- Jag är upprörd över att de kör tåg, när de inte har koll på perrongerna. Jag är mest förbannad på bristen på action. Om de inte kan få ut nån med en hink sand, ska de inte köra några tåg heller, säger Lennart Larsson.

Inga-Britt Salo som pendlar mellan Kungsbacka och Göteborg instämmer helt med Lennart Larsson.

- Det var absolut glashalt och eftersom inte fotstöden fälls ut, är det ett ganska stort glapp mellan tåget och perrongen. Man kliver av med livet, eller i alla fall med kroppens ben, som insats, säger hon.

Passagerarna fick hjälpa varandra av tågsättet samt se till att några små barn klarade sig.

– Det är skandalöst att man inte kan hålla perrongen sandad när SMHI gått ut med en så tydlig väderrapport. Alla visste att det skulle bli halt, förutom ansvarig för perrongerna tydligen, anser Inga-Britt Salo.